fredag 23 november 2007
Snön ligger inte vit på taken men bara mamman är vaken
Jag är inte alls förtjust i novembermornar det är liksom för "Norénskt" för mig men nu sitter jag här alldeles ensam och maken och dottern sover. E har redan varit uppe en sväng och mumsat i sig sin gröt. Det är nästan en andaktsstund, hon "mmmar" och smackar och äter med god aptit upp gröten med banan på. Så nu sitter jag här medan de sover och njuter faktiskt av en stilla novembermorgon. Borde nog skriva något mer djuplodande eller skojsigt åtminstone för att tillfredställa min man som tycker att jag skriver alldeles för sällan på bloggen men väljer istället att avstå för att bara vara. Känner mig tillfreds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag noterar med viss förundran att både du och Miriam känner er "pressade" att skriva något klokt. Så upplever jag det också då och då, men inser efter en stund att jag är ju ingen profetisk åsiktsmaskin, även om jag ville vara det.
Det är kanske inte mänskligt att träffa rätt på spiken i alla lägen. Har vi sådana krav på oss, som präster, som människor?
Du missar poängen...Jag är tillfreds.
Ok, jag ville bara få igång en diskussion, inte kommentera din inre frid :)
Oki. du ville ha en diskussion om prestationsångest och det är ju ett kärt ämne. Klart att jag liksom de flesta har prestationsångest hela vårt samhälle går ju runt på det för tusan. Till en viss grad så kan det ju vara bra med lite "eld i baken" men blir det för mycket blir det ju bara förlamande, it´s a fine line så att säga. Annars var det inte så allvarligt menat.
Hoppas att du får hjälp med ryggen snarast.
Nej, inte om personlig prestationsångest, utan om prestationsångest som kyrka, som organisation. Hur fungerar egentligen den profetiska rösten i ett lagomsamhälle? Jag blir ofta drogad av att jag har det för bra och inte bryr mig. Jag vill som en del av kyrkan väckas upp och ta spjärn. Jag vill att vi som kyrka skall få rejäl eld i baken.
Tack så mycket för omtanken!
Skicka en kommentar