Ibland behöver man fokusera på det som är viktigt, göra det klart för sig och stanna där i förundran och stillhet...

Vigningsbön till Jesu heliga hjärta e. Margareta Maria Alacoque (1647-1690)

Jag N. skänker och viger åt Dig vår Herres Jesu Kristi Heliga Hjärta, min person, mitt liv, mina gärningar, mina svårigheter och lidanden för att i all framtid med allt vad jag är och äger endast ära, älska och förhärliga Dig. Det är mitt fasta beslut att helt tillhöra Dig, att göra allt av kärlek till Dig och av hela mitt hjärta avhålla mig från allt ont. Jag väljer Dig därför till målet för min kärlek, till mitt livs Beskyddare, till Garanten för min frälsning, till Hjälp mot min svaghet, till gottgörelse för mitt livs alla synder och till en säker tillflyktsorti min sista timma. Heliga Hjärta, fullt av godhet och mildhet, var mitt försvar hos Gud, den Himmelske Fadern, och tag bort hans vredes rättvisa straff från mig. Heliga Hjärta, fullt av kärlek, till Dig sätter jag allt mitt hopp. Jag är rädd för min svaga och syndiga vilja, men jag hoppas allt av Din godhet. Utplåna därför hos mig allt som kan misshaga Dig eller stå Dig emot. Må din rena kärlek genomtränga mitt hjärta, så att jag aldrig kan glömma Dig eller skiljas från Dig. För Din oändliga godhets skull ber jag Dig att Du skriver mitt namn i Ditt Hjärta, för jag vill att hela min lycka och min ära ska vara att leva och dö i Din tjänst. Amen

Ett förtydligande

Föregående inlägg syftade naturligtvis på den mycket märkliga företeelsen med avdop som unga humanister praktiserade på årets bokmässa samt de olika blogginlägg om detta som finns lite här och var i cyberrymden. Hos många humanister återfinner åtminstone jag en retorik som gör att jag ställer mig frågan: vem är det egentligen som är fundamentalist?

bara en stilla undran...liksom

varför är det så oerhört provocerade med kristen tro...hur kan fullkomliga ateister tycka att det är kränkande att döpa barn om barnen sedan får välja att antingen tro eller inte tro på Jesus? Om man nu är döpt som barn men inte tror som vuxen har ju dopet ingen verkan ändå eller? Dopet och tron är ju ett välkänt radarpar för den som vill vara kristen och tror man inte så kan man väl då bara tänka...ja mina päron ville låta mig ha del i det här...men det är inte min tekopp så jag går ur kyrkan. Hur svårt kan det vara? Mina föräldrar gav inte mig en religiös uppfostran..det tyckte dom var bra, det tyckte inte jag så jag började umgås med Jesus istället och det gillar jag. Jag är döpt som barn och konfirmerad men fick inget sådant hemifrån, men inte tusan känner jag mig kränkt av mina päron för det. De har sin syn på tillvaron och jag har min. Sedan vill jag bara tillägga att jag inte tycker att kristnas världsbild är snäv, fatta... vår världsbild är vidare än ateisters för vi tror inte bara på tiden och världen här, vi tror faktiskt på evigheten. Japp så är det!

ryktet om min död...osv.

Nä jag är inte död bara ja... jag finns ju på facebook också så det har inte blivit något här. Sedan jag skrev sist har det hänt en del. Vi har varit på Cypern, vi har haft semester här i sommar-Sverige och en massa annat. Jag har dessutom fyllt 30 år, Ebba 2 år och Pär 31 år, tillsammans är det 63 år och vi kan alltså gå i förtidspension. Men eftersom vi är idoga, hederliga knegare så gör vi inte det. Pär jobbar på, Ebba går på dagis och jag försöker komma på hur jag ska få allt som jag har i huvet att omsättas i praktiken. Nu regnar det...det är mysigt att vara inne då det regnar. Mindre mysigt var det när jag klev rakt ner i en vattenpöl med mina finskor efter ett misslyckat försök till att hoppa över vattenpölen i min alldeles försnäva kjol.
Har ni förresten läst den fina artikeln om parfymer och kyrkliga anställningar i förra nummer av kyrkans tidning? Vilken himla smörja!

Påsken, fantasirikedomen,käpphästen och så en liten kollekt

Stilla veckan och påsken har varit bra och påskglädjen finns i mig trots tröttheten efter att ha arbetar mycket. Ebba har också haft det bra och har fått gå mycket i kyrkan, det gillar hon. På påskaftonen fick Ebba en käpphäst av grannarna vars barn hade blivit för stora för en sådan leksak. Efter påskdagens högmässa tog Ebba fram sin käpphäst och sa bestämt:" Nu bär jag Jesus, du går bakom!" Hon har sett människor gå i procession många gånger men nu när hon hade något att bära själv ville hon helt enkelt också bära Jesus. Det är bra...vi behöver nog bära Jesus lite högre och lite synligare allihop. Sedan använde hon den iof också till att ta upp kollekt med orden: "Nu tar jag pengarna mamma" men det är ju liksom en annan femma.

Stilla veckan?!

Vem har kommit på att benämna denna veckan, stilla veckan? Jag har inte varit särskilt stilla...det har inte dottern heller, så why oh why? Allt har dock varit helt underbart, med skärtorsdagens mässa med avklädandet av altaret och långfredagens två gudstjänster. Jag har arbetat men jag känner att jag också har fått vila i liturgin och kunnat delta själv fast jag varit i tjänst men så stilla har inte veckan varit. Nu tar jag det lugnt, ska snart ut i solen med mannen och dotter för en liten utflykt till lekparken, nice!!!! Ha det gott alla!

Snart är det påsk...hurra!

Då ska jag äta godis och toppa det med pepcid duo.

Grönt hår, rött hår, snagg eller tuppkam

Jag KÄNNER mig ful idag. Då jag har sådana här dagar eller perioder kan det hända drastiska saker som jag alltid ångrar, typ, jag klipper page eller försöker färga hårt själv. Sista jag klippte page tyckte min man att jag blev personlighetsförändrad och sist jag färgade håret såg jag ut som en rysk kyckling som gick på speed. Ok, vad ytlig jag är men jag behöver hjälp att rädda mig från mig själv för nu kan allt hända och jag är ensam hemma.

Fråga barnpsykologen

Min dotter är en välmående, aktiv och frågvis tös på 1.5 år. I morse satt hon och åt frukost med mig och sin far. Medan jag hade näsan i kyrkans tidning hörde jag hur hon sa: "Kristi kropp". Jag blev naturligtvis osäker om jag hade hört rätt så jag tittade upp och mötte då faderns blick...jo vi hade båda hört samma sak. Hon lyfte upp sin lilla kladdiga smörgås och gav mig en bit och sa igen: "Kristi kropp". Nu undrar jag, har hon tagit skada på något sätt, kommer hon att bli mobbad på dagis i händelse av att hon skulle sluta leka med lego och börja leka nattvard eller har hon fått en ovanligt tidig prästkallelse?
Tacksam för svar / orolig prästmamma

Varning för patetiskt gnäll!

jag är rädd för att jag måste gnälla lite nu och det blir extra patetiskt eftersom jag inte har något konkret att gnälla över allt är bara fel, jag är fel, mitt hus är fel, jobbet är fel fast egentligen är inget egentligen fel det bara känns så.... jag känner mig bara så himla irriterad, mest på mig själv för att jag är irriterad hela tiden. Huset känns sunkigt och idag slickade katten i avloppet....fy vad äckligt och vad irriterad jag blev. Idag hade vi konstruktiva möten och planeringar på jobbet....fy vad jag fick myror i baken...och vad irriterad jag blev. Min man åkte bort nu ikväll, det hade vi bestämt sedan länge....men åh vad irriterad jag blev. Byxorna har suttit oskönt hela dagen och nu sitter jag och tjurar i mysbyxor, fy vad dryg jag är...jag kan inte prata med någon ikväll för jag är surast i stan. Stackars min helt ovetande man då han kommer hem, han kommer att mötas av Magica de Hex i mysbyxor. Kanske det finns några överblivna pepparkakor längst in i skafferiet som jag kan bota mig med?! Nå väl, som man sjunger i sången: imorgon är en annan dag.