Nu är det så fullt i huvudet att det är tomt.

Japp så är det. En helt normal känsla i advent om man är präst och särskilt kanske, om man som jag, är inriktad mot barn och ungdomar. För mitt inre ser jag lucior, adventsgudstjänster och levande julkrubbor dansa förbi. Som sagt, det är helt normalt...återkommer då jag känner att jag är lite mera taggad att skriva något vettigt (som om det brukar hända ;). Undertiden får jag hämta kraft i bönen och att lägga diskborsten och trasan i klorin. Dessa två fundament som livet vilar på: bön och klorin skapar glädje och ro i tillvaron.

Fyra kort, två besök och en blombukett senare...

ha! imorgon är min sjukskrivning slut! Alltså, alla dessa kort, besök och blommor har kommit till mig enbart från jobbet. De säger att de saknar mig, jag tror dom....men vet de vad de ger sig in på. Om man ska ta det i klartext: JAG ÄR UNDERSTIMULERAD! I morgon börjar jag jobba...då kan ALLT hända. Arbetskamrater, känn er förvarnade.

Världens finaste unge....helt objektivt alltså!

Utmanad

Miriam har utmanat mig och jag är inte sen att anta den så...

Första gången jag...
Åt tacos: minns faktiskt inte. Kanske var det hos min kompis H som hade en modern mamma som gärna provade exotiska saker. Hos dem var allt vitt, kliniskt och maten var gärna "lite Hawaii" och på sommaren grillades det flintastek med kalla såser i flaska till. Vi lärde oss också att tillaga tacos men min mamma är mera stekt sill och kroppkakaor faktiskt. Idag är dock det mera exotiskt, hurra för min mamma!

Körde bil: tror att det var med en vän till familjen som tog sig an mitt bilkörande. Jag fick köra på en grusväg i norra Jämtland som typ aldrig trafikerades, för säkerhets skull liksom. han hade en ny fin bil och var oerhört perfektionistisk då det kom till bilkörning bland annat.

Sov i tält: säkert någon gång med skogsmullepappa och mamma någon gång då jag var riktigt liten.

Drack alkohol: ärligt...alldeles för tidigt. Men jag vill tillägga att jag kommer från ett tryggt hem så mitt förfall kan ej skyllas på mina helylle föräldrar.

Fick ett jobb: Då jag gått ut nian och genom kommunen fick jobba på ett fritids i tre veckor.

Stod på en scen: Öhhh...vet inte. Livet är min scen.

Svimmade: Minns inte.

Svarade på en fånig enkät: hela samhället bygger ju på sådana. De brukar börja dyka upp då man går på högstadiet och livet kan bli farligt med sex drugs and rock´n roll, så det var väl då nån gång.

nu härsknar min mat

på trappan, i en trälåda. Eller den har klarat sig ganska bra men lite bökigt är det. Kylskåpet, det NYA har pajat!!! det hände i söndags, på Herrens dag och allt. Hjälpen sägs komma i morgon, dock ej från Herren men från en reparatör, vems ärenden han går får vi se i morgon. Vad ska jag skylla på? Slarv, dålig kavalitè eller.... arvssynden. I paradiset var allt bra, där behövdes säkert inga kylskåp men i denna fallna värld ruttnar saker fortare än kvickt om man inta kyler ned dem och nu är denna manick sönder...arvsynden i`m telling you!
Snart ska jag dock få lindring i form av chips och dip. Inget behöver kylas för inget blir över, det är snälla snacks, paradissnacks!

Ikväll...

skulle det vara som upplagt för att dricka ett glas vin. Men jag äter panodil så det blir inget. Min lever är glad...men det är inte detsamma som att jag är glad, så är det...
Nu kan jag ju kanske få leva lite genom er...dricks det något gott, är ni på glamourhumör idag?

Allt blir bättre...

av att städa och tvätta. Det vet alla normala människor som någon gång har känt att de höll på att tappa greppet om livet. Eller, ja..det är typ sådana som jag som har en lätt släng av OCD som löser problemen så. Igår hade jag nämligen fått nog, hör ni NOG! Jag klarade inte av att ligga där längre, liggsåren började nästan lukta. Sååå... i ett obevakat ögonblick smög jag ner i tvättstugan och satte på en maskin med Ebbas dagiskläder. Nu är ni spända på hur det gick va?!!! Jo jag lärde mig förstå på djupet att blöt tvätt är tyngre än torr tvätt. Det var en smärtsam upplevelse. Sedan lagade jag lunch och magen började anta formen av Barbamamma, extrem makeover Barbamamma...inte bra.
Min man som tidigare hade klagat över att vi inte hade några rena kläder skällde ut mig....ja ja otack är världens lön och barbamamma stilen som kanske snart är inne? han har ingen koll den mannen.
Näääää varför skriver jag sådana här inlägg???? Jag är en patetisk, patetisk människa. Nu har vi det ju svart på vitt....jag ÄR totalt skitunderstimulerad. Undrar om det finns någon annanstans som jag kan städa?

förslag någon?

vad ska jag göra? Får inte lyfta, är ganska trött, har ganska ont men ffs man kan ju inte ligga hela dagen och lyssna på musik, läsa och sova. Det är kris nu gó vänner...jag har tråkigt.
Nu skulle det vara som upplagt för något slags Norénskt utspel från min sida, känner det på mig. Det här är inte bra, inte bra alls... förslag för att rädda husfriden i dessa tider av konvalecens?

Jag har tråkigt....

därför snor jag denna idé från Hosanna och skriver 7 tokigheter/vardagligheter om mig själv:

Jag kan tycka att det är ytterst befriande att svära, dock ej könsord, det är vulgärt.

Jag är kär i min almanacka. Jag har ett nästintill terapeutiskt förhållande till den. Närhelst jag känner mig lite stressad hjälper det att titta i almanackan. Det som inte står där finns inte, så är det. Ibland hjälper det att bara lägga fram den på skrivbordet för att jag ska bli lugn....sjukt egentligen.

Jag är en rörig perfektionist....alltså jag kan ha massa papper i en enda röra och kläder i högar men jag har totalkoll på vart jag har allt, gör allt i god tid och hatar slarv.

Jag älskar skräckfilm. Det blir dock ganska märkligt att gå och hyra vampyrfilmer i prästskjorta, så jag brukar undvika att ha dylik skjorta då.

I tider av GI och hälsomedvetenhet....jag älskar skräpmat. Fett(helst transfetter), glutamat och tillsatser är gott.

Jag har slutat vara fåfäng, eller det är bättre nu. Jag skulle kunna ha en garderob som bestod av X antal likadana svarta kostymbyxor, x antal likadana svarta prästskjortor, x antal likadana kavajer och koftor i samma modell men olika färger, fatta vad skönt!

Jag har en fobi mot att köra bil, särskilt om det sitter någon annan än jag i bilen. Men jag gör det varje dag då jag jobbar för att kunna hinna så mkt som möjligt. Jag menar... vem har tid att vänta på bussen...inte jag i alla fall.

Oki det var det.
Ha det bra!

Me and my evil twin

Jaha, bäst som man jobbade på så blev man sjukskriven...och allt är min onda tvillings fel. Låter kryptiskt va?! Jo så här var det: i måndags fick jag ont....jätteONTONTONT!!!!!! hemma. Jag har haft samma otäcka tidigare och detta har under mitt liv förjklarats med allt från mensvärk, till foglossning till gallsten. Själv har jag mest känt mig liksom lite misstrodd och gett upp men i måndgas var det kört. Vi åkte till akuten och jag trodde nästan att jag skulle dö men det gjorde jag inte, istället fick jag knark, det var fint. Blev inlagd, de trodde det var njursten men det visade sig vara en grapefruktsstor cysta på höger äggledare som hade vridit sig ett halvt varv och börjat blöda i buken. Den är bortplockad nu. De sa att det kallas tvillingcysta och den kan innehålla hår, naglar, ÖGON!!!!ögon gott folk, fy det här skapar otäcka bilder i mitt inre. En ond tvilling har suttit där inne hela tiden och kollat runt.
Eftersom den enda gången jag har legat på sjukhuset tidigare var när jag födde barn så bjöd denna vistelse på många nya upplevelser:
Jag har fått morfinpreparat administerat av en sköterska som hette Arne och han var inte endag över 25, Arne hade fint knark....
Jag har lyckats ringa till jobbet med detta preparat i min kropp och berättat att: jo men visst jag kommer i morgon, jag fixar det här. Min goda arbetskamrat trodde mig inte...all heder åt henne.
Jag har under tiden som jag var groggy lyckats avvärja att en lätt förvirrad man inte pajade landstingets porslin samt avvärjde att han hällde ut hela pipmuggen med saft över sig själv, bordet och sängen. Han ville inte släppa brickan och jag hade för ont för att diskutera så jag drog och han drog men jag var starkare...ha! Man nedstoppad utan att vara allt för blöt, porslinet helt. Fatta, jag är en riktig landstingsfantom, "Då Lisa går på palladon komp. ställs pipmuggarna ner",gammalt landstingsordspråk.
Ja jag har lärt mig också att då man kommer ut från sjukan får man ett recept...på panodil och diclofenac...jag är besviken och har ont nu med. Jag kanske får ta och tala med syster Arne?
Japp så gär sitter jag med mitt sjörövarsår. Lite tycksyndom någon?!