fredag 23 november 2007

Dagens utmaning: Vi tillsätter en arbetsgrupp

Då alla vaknat i det Linderothska hushållet satte vi oss för att äta frukost. Denna dag kom SKT dvs Svensk Kyrkotidning. Ni vet den som ser ut som afasiföreningens månadsblad och som enligt min åsikt har ett lika spännande innehåll men denna gång var det annorlunda. Ingvar Laxvik, präst och fd. chefsredaktör för Kyrkans Tidning hade skrivit en artikel som fångade mitt intresse. Rubriken löd: "Vad gör prästerna nuförtiden?". Jag anser att frågan är befogad och jag har nu börjat fundera...vad gör jag hela dagarna då jag är i tjänst? Jag har inte, som Laxvik skrev, 250 konfirmander, jag behöver inte medla mellan makar som vill skilja sig och kyrkobokföringen är inte vår uppgift längre, så vad gör vi i kyrkan nuförtiden? Laxvik pekade mot att det hålls en hel massa möten och prästerna fortbildas hela tiden och jag upplever att detta tar väldigt mycket tid och ger oftast pytteliten utdelning. Varför har det blivit så? En teori är att Svenska Kyrkan har drabbts av en identitetskris. Detta är ju inget nytt fenomen, så har det ju varit länge. Man vet liksom inte vad man är längre. Å ena sidan har man ett arv att förvalta, en bekännelse att luta sig mot och å andra sidan har vi en situation där få är aktiva medlemmar och ett allmera mångkulturellt samhälle. Man vill nå ut men vet inte hur. Lösningen på de flesta problem blir möten. Men resultatet???
Sedan har vi det där med hur arbetet inom arbetslaget läggs upp. Upplever ofta att alla beslut ska tas i alla instanser för att alla ska bli delaktiga men resultatet blir enligt min mening att man till slut inte vet vad som har sagts och man har ingen aning om vem som har huvudansvaret och därför händer det inget. Man har arbetsgrupper, ledningsgrupper, underchefer, överläggningsdagar mm men blir det bättre för det. Frågan som kvarstår tycker jag ändå är: Vet vi vilka vi är? Då vi vet det kanske vi kan börja göra det vi ska istället för att prata om vad vi ska göra.
OK Dagens utmaning! Vi tillsätter en liten fin arbetsgrupp för att lyfta frågan hur vi ska komma vidare i detta. Sätt er ner med det beska bryggkaffet som har stått på för länge i de obekväma kommunalhusliknade möblerna och börja samtala. Kom ihåg att alla ska få komma till tals, ingen ska behöva känna sig kränkt och lägg gärna ett genusperspektiv på det hela. Kan ni härbergera detta? Alla anställda och lekmän är inbjudna.

Snön ligger inte vit på taken men bara mamman är vaken

Jag är inte alls förtjust i novembermornar det är liksom för "Norénskt" för mig men nu sitter jag här alldeles ensam och maken och dottern sover. E har redan varit uppe en sväng och mumsat i sig sin gröt. Det är nästan en andaktsstund, hon "mmmar" och smackar och äter med god aptit upp gröten med banan på. Så nu sitter jag här medan de sover och njuter faktiskt av en stilla novembermorgon. Borde nog skriva något mer djuplodande eller skojsigt åtminstone för att tillfredställa min man som tycker att jag skriver alldeles för sällan på bloggen men väljer istället att avstå för att bara vara. Känner mig tillfreds.

torsdag 22 november 2007

Jag antar utmaningen

Jag är inte så mycket för listor. Läser gärna andras men är nog för tråkig för att fylla i dem själv men för att inte verka ännu tråkigare för att jag aldrig antar en utmaning så kommer min lista här:
Vad gjorde du för tio år sedan?
Gick på gymnasiet var allmännt kulturell och dryg som få.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Jag höll på att avsluta mitt pastorsadjunktsår och sökte ny tjänst.

Fem snask jag gillar:
surt godis, nappar (dvs. Haribo inte Ebbas), japanmix (naturgodis), chillinötter och saltlakrits.

Fem sånger som du kan hela texten till:
Litanian, begravningsbönen, Härlig är jorden, Tack ska du ha ( barnsång från cd:n Nalle Pettersson. Sjungs med fördel då E äter gröt och börjar bli less) och Hästar frusta bjällror klinga (skillingtryck)

Vad skulle du göra om du var miljonär? Beror på hur många miljoner. Köpa ett hus, ge bort pengar till välgörande ändamål, spara till Ebba.

Fem saker som du gillar att göra: Vara med Pär och Ebba, fika, bada badkar, fira gudstjänst och sjunga.

Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Silver tights, moonboots, snowjoggers, cowboyhatt och brett bälte á la nittiotal.

Fyra favorit saker:
datorn, filofaxen, min nya kappa, mobilen.

Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen:
Emelie, Vera, kaplanen, Hosanna, Vittra.

tisdag 20 november 2007

Jaha det var det jag var...

Följde trenden och gjorde testet. Resultatet blev ganska oväntat att jag var mest ortodox, men det var det där med mysteriet som förmodligen gjorde det. Ja så kan det gå när inte haspen är på


Eucharistic theology
You scored as a Orthodox
You are Orthodox, worshiping the mystery of the Holy Trinity in the great liturgy whereby Jesus is present through the Spirit in a real yet mysterious way, a meal that is also a sacrifice.
Orthodox
94%
Catholic
88%
Luther
38%
Zwingli
13%
Calvin
0%
Unitarian
0%

söndag 18 november 2007

Lite Ebbabilder

Jag och E i Söderköping
Pappa och E vid köksbordet
Världens finaste
Trött
En god bok, det ska börjas i tid

ombytta roller?

Nu är jag tillbaka igen...har bara inte haft tid eller jo men kanske inte ork. E tar lite på krafterna just nu. Hon tycks hela tiden vilja utforska nya saker i tillvaron. Att äta flaskan är trist, så trist att man måste ge henne den då hon håller på att somna, är hon vaken har hon inte tid liksom. Provat lite med smakportioner och det har väl gått lite sådär...gröt tycker hon är ok, potatis och palsternacka är lite läskigt. Det hela beror på humörer.
Ibland slås jag av hur ett förhållande mellan man och kvinna kan vara så mångfacetterat eller hur ska jag uttrycka det. Jag reflekterar sällan medvetet över könsroller, tar det lite för givet att jag ska få vara den jag är och att jag ska få ta plats. Så är det också i min familj, vi är som vi är med våra egenheter. För någon dag sedan städade jag och maken huset. Efter att allt var klart så stod han i sina slitna manchesterbyxor och gubbstrumpor och uttryckte att vi bara måste "inventera vår förråd av dukar". Jag kände mig tveksam till projektet för i ärlighetens namn: vem bryr sig?! Han mätte och rullade och vek och jag fick hålla i. Längst upp på högen lade han en julduk och mummalde något om att ja snart ska vi ha den här, bäst att lägga den överst. Ibland tror jag att jag är gift med Martha Stewart. På något sätt kändes det lite som vi hade lite ombytta roller men jag är verkligen inte intresserad av dukar och gardiner det är däremot han. Han kan prata oavbrutet om vilken fär de nya gardinerna i vardagsrummet ska vara och att vi bara måste putsa upp silvret så som det ser ut. Då är det läge att koka en kopp kaffe och försöka undvika vidare inblandning. Då han började proklamera att vi måste åka till hans mamma för att mangla började jag febrilt att tänka ut en flyktplan.
I vissa fall finns blinda fläckar i hans Martha personlighet. Låg igår och läste en damtidning ( jo jag gör det understundom, jag erkänner). Slog så upp en sida med test av underlagskräm där de hade smetat ut lite kluttar för att visa. Maken tittar snabbt i tidningen och säger:"jag som trodde det var bindor men så ser jag att det är pålägg". Ja vill man ha Lancome eller Clinique på frukostmackan det är frågan? Jag skrattade så att jag tjöt.