Känner mig faktiskt ganska låg just nu, och det med anledning av det jubileum som firas i år med anledning av det beslut som togs för att öppna prästämbetet för kvinnor. Läste bästis Miriams inlägg och hållet helt och fullt med och såg nu programmet hon nämnde och det kändes faktiskt ganska sorgligt. Jag har full respekt för alla som blivit utsatta för kränkningar av olika slag, som lider för sin tro men måste fokus vara på det hemska hela tiden? Känner mig bara så trött. Dessutom har jag svårt för sån där livmodersfeminism som jag tyckte att jag såg i inslaget i kunskapskanalen. Jag har ingen aning om min könstillhörighet har fört människor närmare Jesus, faktiskt inte...det vore ju fint om det vore så men...ja ja.
Ibland är det nog bra att vara kvinna och präst precis som det i vissa situationer är super att vara man och präst, tur att det finns både manliga och kvinnliga präster tycker jag. Jag är alla fall kvinna och präst men jag brukar inte tänka så värst mycket på det, det faller sig liksom naturligt. Brukar ha full upp med att komma ihåg att jag ska besöka den och den, lämna in mina blanketter i tid och ha en hel del begravningar och annat som hör till mitt kall. Hoppas att det här jubileet kan leda till något bra men är tveksam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
När jag är i svenska kyrkan och går fram med armen på andra axeln för att få välsignelse, blir vissa präster ställda. Jag har fått information om att de kvinnliga prästerna kan få för sig att jag inte vill ha nattvard för att de är kvinnor:
Men så är det INTE. jag är katolik och hungrar efter att även kvinnor ska få vigas i min kyrka. Det är en stor förlust för kyrkan att det inte tillåts idag.
Enda anledningen till att jag vill få välsignelse istället för nattvard är att jag har en katolsk tro, med en specifik nattvardssyn, med transsubstantiation och realpresens.
Och jag förvånas över att vissa i SvK inte erkänner de kvinnliga vigningarna; därmed erkänner de inte förvandlingen inom sitt eget samfund.
Tråkigt att höra z. Det finns tyvärr väldigt många ömma tår och ibland undrar jag hur de fick dessa ömma tår, faktiskt. Jag umgås frekvent med kvinnor och män som inte anser att kvinnor ska bli präster men jag har faktiskt bara blivit ifrågasatt en enda gång och han fick svar på tal. Jag känner mig glad och lyckligt lottad att jag hat fått möjligheten att följa min kallelse och om sedan några ifrågasätter den så må det vara så. jag kan inte gå runt och söka bekräftelse från alla jag möter det är inte hållbart.
Pax/ L
Din man har ju gått ut offentligt och sagt att han är emot kvinnors prästvigning. Hur hanterar du det? Verkar lite förljuget, tycker jag.
anonym: Han har sin syn på ämbetet och jag har min, vad är det för förljuget med det? Varför är du anonym förresten?
Allt gott!
Även om ni själva tycker att ni kan leva med denna dubbelmoral är den svår att försvara inför andra. Som präster är ni i högsta grad offentliga personer och har en skyldighet att inte arbeta med dubbla budskap. Ta av skygglapparna och sluta bedra dig själv.
Arbeta med dubbla budskap!? Var och en står för sin åskit. Min fru står för sin och jag för min och det är vi tydliga med. Det betyder att ingen av oss arbetar med dubbla budskap.
Detta är vad jag tänker skriva i detta ämne och på denna blogg så länge som du går under epitetet anonym, eftersom jag tycker det är fegt att inte kunna stå för sina åsikter.
Fortfarande anonym:Så du tycker att jag och min man måste ha samma åsiker i alla frågor, eftersom vi är ett kött?! Vilket par har det? Låt oss ta ett exempel: ett äkta par är båda folkpartistiska politiker men har olika syn på skolpolitiken, kan de då inte båda representera partiet. Både min man och jag älskar kyrkan och är överens i det mesta men i denna fråga har vi olika syn, vad är det som du tror att människor skulle reagera på? Eller snarare: vad är det som du är ute efter?
Skulle vara intressant ha höra hur du tänker eftersom jag faktiskt inte förstår problemet.
Pax
Anonym: Jag förstår inte vad du far efter. Om ett par
a) är gifta
b) är prästvigda
c) har olika ämbetssyn
d) står för detta inför varandra, sig själva och alla andra
e) drar konsekvenserna av det
vari består då förljugenheten och dubbelmoralen?
Jag menar för övrigt att när man ifrågasätter så personliga saker som äktenskap och ämbete, hör det till anständighet och folkvett att skriva under med namn.
Här kommer en anonym till!
Jag tycker det är väldigt strongt av er som par att acceptera varandras olikheter i denna uppfattning av bibeln även om detta är en skiljelinje som jag har svårt att förstå. Men det är en annan fråga.
Människor i er närhet kan se att även olikheter i en STOR fråga kan leva sida vid sida med respekt. Det är stort enligt mitt sätt att se set.
//ninni
Tack Ninni!!! det känns bra att det finns människor som förstår att man faktiskt kan se bortom vissa tvistefrågor och älska varandra ändå. Detta är faktiskt en kärleksrelation och inte ett världskrig.
Allt gott!!!
L
Hej! Gammalt blogginlägg som jag hittade av en slump, men ändå! Av kommentarerna förstod jag att ni är ett gift par med olika ämbetssyn och att ni båda är prästvigda. Jag vill bara instämma med Ninni: jag tycker att detta är så strongt av er! Det säger mycket om er kärlek till varandra! Er kärlek till varandra och ert sätt att hantera denna fråga mellan er borde vara en förebild för hela kyrkan! Jag som skriver detta är avhoppad prästkandidat (kvinna, mor,icke-straight och samtidigt åt det högkyrkliga, icke-liberalteologiska hållet - hitta en plats i kyrkan då, den som kan *ha, ha*) som nu arbetar med helt andra saker men som genom att läsa om er åter fick lite hopp om kyrkan och mänskligheten! Ni har min fulla beundran! Lycka till med livet och er fina, lilla familj! :)
//M
Skicka en kommentar