Först en uppdatering: Ebba kryper som bara den, säger mamma, pappa, namnam och något som faktiskt låter som Ebba. Hon reser sig mot allt möjligt och omöjligt och gillar att stoppa fingrarna i eluttag men petskydd är nu installerade så jag tror att hon överlever. Nu till mina funderingar:
Jag har tänkt ett tag på hur det pratas om kvinnor och mäns respektive pojkar och flickors förmåga i yrkesliv och skola. Är det inte ofta så att flickor/kvinnor ofta benämns som duktiga och ambitiösa medan pojkar/män som presterar bra ofta benämns som intelligenta?! Allt detta skulle vara gott och väl om begreppen hade likvärdig status men frågan är om de har det? Kanske gör jag en höna av en fjäder men finns det inte något slutet över att vara ambitiös till skillnad från att vara intelligent?! Är du smart så kan du med extra arbete komma hur långt som helst medan den "duktiga flickan" liksom har uttömt sina små grå och kämpar på ren vilja. Det jag menar är inte att det är något fel med att vara ambitiös och kämpa, nej det jag menar är att jag tror att det finns olika sätt att prata om kvinnors och mäns prestationer som inte alltid överensstämmer med sanningen, som kommer ur stereotypa sätt att se på könen och som hämmar samhällsutvecklingen och män och kvinnor både som grupper och enskilt. Så tänker jag, hur tänker ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag måste fundera en sväng...
Jag tänker nog som du tror jag, men det är en svår fråga, och för mig mycket förknippad med ilska för att jag ibland upplever mig hämmad av samhälls- och socialastrukturer.
Jo, jag tror du är inne på något viktigt. Det är en stor skillnad på att anses duktig och ambitiös och en annan att vara intelligent. Det förstnämnda är ju något man kan förlora - därför kräver det ALLTID hårt arbete för att fortsätta ses som ambitiös och duktig. Intelligent är en medfödd egenskap och är man det är man det alltid. Just därför ser jag risken som stor ifall man oftare kallar pojkar intelligenta och flickor ambitiösa. Fast de egentligen bär på samma egenskap (vilken av dem det nu är). Kanske är detta en liten pusselbit till varför så många tjejer idag pressar sig själva så hårt????
Jag upptäcker dessutom något annat lite tufft, och det är att det visst krävs att en manlig politiker ska ha döttrar, för att han ska kunna se något enda könsmönster eller diskriminering, i samhället.
Jag tänker på finansminister Anders Borg, den enda kände moderat som uttryckt dessa tankar och erfarenheter.
Typiskt har han visst tre döttrar och ingen son (rätta mig gärna)
Skicka en kommentar