Idag är jag ledsen...

tänkte bara säga det. Jag brukar inte vara ledsen men idag har jag varit det, jätte.... Som tur vad finns det snälla människor. Och vem har sagt att livet alltid är lätt, inte Jesus i alla fall och tomten, rund och go tror jag inte på. Men men..allt blir nog bra till slut.
Till råga på allt trodde jag att jag höll på att köra på ett barn med bilen idag...men mamman stog där bredvid i mörkret såg jag då jag tvärnitat. Hon hade bara ingen reflex och svart jacka...suck!

Nu är det så fullt i huvudet att det är tomt.

Japp så är det. En helt normal känsla i advent om man är präst och särskilt kanske, om man som jag, är inriktad mot barn och ungdomar. För mitt inre ser jag lucior, adventsgudstjänster och levande julkrubbor dansa förbi. Som sagt, det är helt normalt...återkommer då jag känner att jag är lite mera taggad att skriva något vettigt (som om det brukar hända ;). Undertiden får jag hämta kraft i bönen och att lägga diskborsten och trasan i klorin. Dessa två fundament som livet vilar på: bön och klorin skapar glädje och ro i tillvaron.

Fyra kort, två besök och en blombukett senare...

ha! imorgon är min sjukskrivning slut! Alltså, alla dessa kort, besök och blommor har kommit till mig enbart från jobbet. De säger att de saknar mig, jag tror dom....men vet de vad de ger sig in på. Om man ska ta det i klartext: JAG ÄR UNDERSTIMULERAD! I morgon börjar jag jobba...då kan ALLT hända. Arbetskamrater, känn er förvarnade.

Världens finaste unge....helt objektivt alltså!

Utmanad

Miriam har utmanat mig och jag är inte sen att anta den så...

Första gången jag...
Åt tacos: minns faktiskt inte. Kanske var det hos min kompis H som hade en modern mamma som gärna provade exotiska saker. Hos dem var allt vitt, kliniskt och maten var gärna "lite Hawaii" och på sommaren grillades det flintastek med kalla såser i flaska till. Vi lärde oss också att tillaga tacos men min mamma är mera stekt sill och kroppkakaor faktiskt. Idag är dock det mera exotiskt, hurra för min mamma!

Körde bil: tror att det var med en vän till familjen som tog sig an mitt bilkörande. Jag fick köra på en grusväg i norra Jämtland som typ aldrig trafikerades, för säkerhets skull liksom. han hade en ny fin bil och var oerhört perfektionistisk då det kom till bilkörning bland annat.

Sov i tält: säkert någon gång med skogsmullepappa och mamma någon gång då jag var riktigt liten.

Drack alkohol: ärligt...alldeles för tidigt. Men jag vill tillägga att jag kommer från ett tryggt hem så mitt förfall kan ej skyllas på mina helylle föräldrar.

Fick ett jobb: Då jag gått ut nian och genom kommunen fick jobba på ett fritids i tre veckor.

Stod på en scen: Öhhh...vet inte. Livet är min scen.

Svimmade: Minns inte.

Svarade på en fånig enkät: hela samhället bygger ju på sådana. De brukar börja dyka upp då man går på högstadiet och livet kan bli farligt med sex drugs and rock´n roll, så det var väl då nån gång.

nu härsknar min mat

på trappan, i en trälåda. Eller den har klarat sig ganska bra men lite bökigt är det. Kylskåpet, det NYA har pajat!!! det hände i söndags, på Herrens dag och allt. Hjälpen sägs komma i morgon, dock ej från Herren men från en reparatör, vems ärenden han går får vi se i morgon. Vad ska jag skylla på? Slarv, dålig kavalitè eller.... arvssynden. I paradiset var allt bra, där behövdes säkert inga kylskåp men i denna fallna värld ruttnar saker fortare än kvickt om man inta kyler ned dem och nu är denna manick sönder...arvsynden i`m telling you!
Snart ska jag dock få lindring i form av chips och dip. Inget behöver kylas för inget blir över, det är snälla snacks, paradissnacks!

Ikväll...

skulle det vara som upplagt för att dricka ett glas vin. Men jag äter panodil så det blir inget. Min lever är glad...men det är inte detsamma som att jag är glad, så är det...
Nu kan jag ju kanske få leva lite genom er...dricks det något gott, är ni på glamourhumör idag?

Allt blir bättre...

av att städa och tvätta. Det vet alla normala människor som någon gång har känt att de höll på att tappa greppet om livet. Eller, ja..det är typ sådana som jag som har en lätt släng av OCD som löser problemen så. Igår hade jag nämligen fått nog, hör ni NOG! Jag klarade inte av att ligga där längre, liggsåren började nästan lukta. Sååå... i ett obevakat ögonblick smög jag ner i tvättstugan och satte på en maskin med Ebbas dagiskläder. Nu är ni spända på hur det gick va?!!! Jo jag lärde mig förstå på djupet att blöt tvätt är tyngre än torr tvätt. Det var en smärtsam upplevelse. Sedan lagade jag lunch och magen började anta formen av Barbamamma, extrem makeover Barbamamma...inte bra.
Min man som tidigare hade klagat över att vi inte hade några rena kläder skällde ut mig....ja ja otack är världens lön och barbamamma stilen som kanske snart är inne? han har ingen koll den mannen.
Näääää varför skriver jag sådana här inlägg???? Jag är en patetisk, patetisk människa. Nu har vi det ju svart på vitt....jag ÄR totalt skitunderstimulerad. Undrar om det finns någon annanstans som jag kan städa?

förslag någon?

vad ska jag göra? Får inte lyfta, är ganska trött, har ganska ont men ffs man kan ju inte ligga hela dagen och lyssna på musik, läsa och sova. Det är kris nu gó vänner...jag har tråkigt.
Nu skulle det vara som upplagt för något slags Norénskt utspel från min sida, känner det på mig. Det här är inte bra, inte bra alls... förslag för att rädda husfriden i dessa tider av konvalecens?

Jag har tråkigt....

därför snor jag denna idé från Hosanna och skriver 7 tokigheter/vardagligheter om mig själv:

Jag kan tycka att det är ytterst befriande att svära, dock ej könsord, det är vulgärt.

Jag är kär i min almanacka. Jag har ett nästintill terapeutiskt förhållande till den. Närhelst jag känner mig lite stressad hjälper det att titta i almanackan. Det som inte står där finns inte, så är det. Ibland hjälper det att bara lägga fram den på skrivbordet för att jag ska bli lugn....sjukt egentligen.

Jag är en rörig perfektionist....alltså jag kan ha massa papper i en enda röra och kläder i högar men jag har totalkoll på vart jag har allt, gör allt i god tid och hatar slarv.

Jag älskar skräckfilm. Det blir dock ganska märkligt att gå och hyra vampyrfilmer i prästskjorta, så jag brukar undvika att ha dylik skjorta då.

I tider av GI och hälsomedvetenhet....jag älskar skräpmat. Fett(helst transfetter), glutamat och tillsatser är gott.

Jag har slutat vara fåfäng, eller det är bättre nu. Jag skulle kunna ha en garderob som bestod av X antal likadana svarta kostymbyxor, x antal likadana svarta prästskjortor, x antal likadana kavajer och koftor i samma modell men olika färger, fatta vad skönt!

Jag har en fobi mot att köra bil, särskilt om det sitter någon annan än jag i bilen. Men jag gör det varje dag då jag jobbar för att kunna hinna så mkt som möjligt. Jag menar... vem har tid att vänta på bussen...inte jag i alla fall.

Oki det var det.
Ha det bra!

Me and my evil twin

Jaha, bäst som man jobbade på så blev man sjukskriven...och allt är min onda tvillings fel. Låter kryptiskt va?! Jo så här var det: i måndags fick jag ont....jätteONTONTONT!!!!!! hemma. Jag har haft samma otäcka tidigare och detta har under mitt liv förjklarats med allt från mensvärk, till foglossning till gallsten. Själv har jag mest känt mig liksom lite misstrodd och gett upp men i måndgas var det kört. Vi åkte till akuten och jag trodde nästan att jag skulle dö men det gjorde jag inte, istället fick jag knark, det var fint. Blev inlagd, de trodde det var njursten men det visade sig vara en grapefruktsstor cysta på höger äggledare som hade vridit sig ett halvt varv och börjat blöda i buken. Den är bortplockad nu. De sa att det kallas tvillingcysta och den kan innehålla hår, naglar, ÖGON!!!!ögon gott folk, fy det här skapar otäcka bilder i mitt inre. En ond tvilling har suttit där inne hela tiden och kollat runt.
Eftersom den enda gången jag har legat på sjukhuset tidigare var när jag födde barn så bjöd denna vistelse på många nya upplevelser:
Jag har fått morfinpreparat administerat av en sköterska som hette Arne och han var inte endag över 25, Arne hade fint knark....
Jag har lyckats ringa till jobbet med detta preparat i min kropp och berättat att: jo men visst jag kommer i morgon, jag fixar det här. Min goda arbetskamrat trodde mig inte...all heder åt henne.
Jag har under tiden som jag var groggy lyckats avvärja att en lätt förvirrad man inte pajade landstingets porslin samt avvärjde att han hällde ut hela pipmuggen med saft över sig själv, bordet och sängen. Han ville inte släppa brickan och jag hade för ont för att diskutera så jag drog och han drog men jag var starkare...ha! Man nedstoppad utan att vara allt för blöt, porslinet helt. Fatta, jag är en riktig landstingsfantom, "Då Lisa går på palladon komp. ställs pipmuggarna ner",gammalt landstingsordspråk.
Ja jag har lärt mig också att då man kommer ut från sjukan får man ett recept...på panodil och diclofenac...jag är besviken och har ont nu med. Jag kanske får ta och tala med syster Arne?
Japp så gär sitter jag med mitt sjörövarsår. Lite tycksyndom någon?!

ryktet om min död är våldsamt överdrivet

men lite vissen känner jag mig allt. Är i valet och kvalet, börja skriva predikan idag elle inte...? Är så trött att jag tror att jag faller av pinn nu men jag vet allvarligt inte när jag ska hinna annars. Sitter och läser in mig på texterna, vrider och vänder....hur ska jag kunna säga något att leva och dö på utifrån så disparata texter? Nå väl, det ordnar sig nog.
Liten update: Jag jobbar, det går bra. Vi har stökigt, det är mindre bra. Ebba pratar som tusan, det är bra ibland och vi har skaffat en kattunge, det är king!!!!
Nu ska jag nog göra lite nytta ändå. Ha det bäst!

Nu är jag igång, swoosch vad det går!!!

Nu har jag arbetat i två dagar och oj vad jag känner mig ringrostig men oj vad roligt det är!!!! Idag har jag gjort detta: Skrivit klart ett föredrag, börjat knåpa på en predikan, bråkat med kopiatorn, ringt samtal, varit med på öppen förskola, blivit kräkts på av en urgullig bäbis och haft ett dopsamtal. Lyckligt hemkommen i kräksiga byxor känner jag mig glad men lite bekymrad över helgerna. Mycket barnvakt behövs och man kan ju liksom inte slita ut farmor, det är ju många år kvar än till man kan säga till Ebba: "o`boyen finns i skafferiet liksom brödet, släpp inte in någon och gå ingenstans efter du kommit hem."
Så förutom konfirmandläger, förrättningssamtal och gudstjänster blir nu projektet att hitta ännu en barnvakt....HOho var gömmer du dig någonstans?!!! Ja det där får jag och maken ta och fundera på ett tag.

Jag antar utmaningen!

Har blivit utmanad att lista tre av mina passioner, så här kommer de:
1. Min familj: man, barn, katt, svärmor, mamma...ja ni fattar, klabbet. Älskar dom!!!!
2. Liturgi, väl utförd, genomreflekterad, vördnadsfull och estetiskttilltalande. Svårt att hitta faktiskt.
3. Ät- och drickbara saker, helst salt, fett och onyttigt då det kommer till mat. Gärna kaffe, bubbelvatten och rött vin att dricka och sedan en snus. Ja ni läste rätt, jag vet att det är onyttigt, farligt och allt det men det är verkligen en passion.

Jag har många fler passioner också men man fick ju liksom bara ha med tre. Näää, nu ska jag nog gå och ta mig en liten varmkorv med bröd och softa framför teven.

It´s the final countdown

Eller kanske inte...Det kommer nog fler i mitt liv men snart är min tid som hemmamamma slut. Ebba ska skolas in på dagis i mitten av augusti och jag börjar jobba den 20:e. Jag känner mig helt utmattad av att tänka på allt jag vill och ska göra då jag återgår i tjänst. Jag vill utveckla konfirmandundervisningen, fördjupa förrättningssamtalen ( så att de blir mera klargörande och verkligen öppnar för samtal) och framför allt vill jag utvecklas som predikant. Jag är av den bestämda åsikten att det är nödvändigt för varje präst att utmana sig själv, vidareutbilda sig och hela tiden försöka hitta goda former för predikan, samtal och undervisning. Det är så lätt att hamna i invanda mönster, ni präster som läser detta vet nog hur det kan se ut: samma form på förättningstalen, predikans uppbyggnad etc. Någon som har något tips? Som det är nu så känner jag mig ganska ensam och behöver en inspirerande andlig gemenskap där jag kan vara mig själv samtidigt som jag får lite input till nya tankar. Jag tror att detta är nödvändigt för att orka vara en god herde och för att ha något att föda sin hjord, med men hur skall detta ske? Gud har nog något i beredskap får jag hoppas men det skulle vara upplyftande med tips, erfarenheter och tankar kring detta!!!!! Alltså hur förblir vi brinnade i Anden samtidigt som vi kämpar med vardagskyrkans bestyr? Bara tanken får mig just nu att känna mig som ett förbrukat grillkol och det är ju inte så kul.

Präst och kvinna, kvinna och präst.... eller helt enkelt...präst, typ

Känner mig faktiskt ganska låg just nu, och det med anledning av det jubileum som firas i år med anledning av det beslut som togs för att öppna prästämbetet för kvinnor. Läste bästis Miriams inlägg och hållet helt och fullt med och såg nu programmet hon nämnde och det kändes faktiskt ganska sorgligt. Jag har full respekt för alla som blivit utsatta för kränkningar av olika slag, som lider för sin tro men måste fokus vara på det hemska hela tiden? Känner mig bara så trött. Dessutom har jag svårt för sån där livmodersfeminism som jag tyckte att jag såg i inslaget i kunskapskanalen. Jag har ingen aning om min könstillhörighet har fört människor närmare Jesus, faktiskt inte...det vore ju fint om det vore så men...ja ja.
Ibland är det nog bra att vara kvinna och präst precis som det i vissa situationer är super att vara man och präst, tur att det finns både manliga och kvinnliga präster tycker jag. Jag är alla fall kvinna och präst men jag brukar inte tänka så värst mycket på det, det faller sig liksom naturligt. Brukar ha full upp med att komma ihåg att jag ska besöka den och den, lämna in mina blanketter i tid och ha en hel del begravningar och annat som hör till mitt kall. Hoppas att det här jubileet kan leda till något bra men är tveksam.

Just när saker och ting började se ljusa ut...

började det mörkna....och nu pratar jag inte om vädret som förvisso skulle kunna vara lite soligare utan om min himla njure. Har inte haft ont på ett tag vilket är smashing och har fått en kallelse till att kolla njuren. Ha, tänkte jag, vad snabba de var *lycka,lycka, lycka*. Så läser jag kallelsen...jag ska alltså befinna mig klockan 8.00 i FINSPÅNG på onsdag!!! Fatta äggskallebyn i svinottan. Läste vidare i papperna och fann att jag inte får äta något med bitar i dagen innan bara soppa och dricka saft och liknande. Undersökningen innebär även att de kommer att sticka mig i armen för att spruta in kontrastvätska men jag är en stor flicka nu...eller en liten men jag kommer att ha svärmor med och det är ju nästan som att ha mamma med sig. Det värsta av allt var det som stod sist, det stod LAVEMANG. Ursäkta detta äckliga inlägg men jag behöver lite "tycksynd" om. Jag ska tydligen gå till apoteket och fixa detta hemma. I anslutning till lavemangsinstruktionerna stod det "observera att syftet med detta är att framkalla diarré" No shit Sherlock, jag tror att det är uppenbart för alla!
Alltså, är det någon som känner för att donera en fin summa pengar, en flaska champagne eller en fet diamantring( obs inget billigt skräp ) till Lisas tycksyndom fond går det bra. Postgironummer eller postadress för gåvor fås via mailen.
Stackars stackars mig!!!

Den som väntar....

på något gott osv.... Tänkte bara säga att nu har jag fått min champagne. Tog den den vanliga vägen, det kändes fint! Tack Miriam!!!!
De små antiloperna i plast och klistermärkena som man brukade få hos doktorn och tandläkaren kan gå och gömma sig, champagne ska det vara.
Funderar starkt på att skaffa mig flera fobier.

Jag är en hjälte och ingen annan ser det!

Fatta min besvikelse!!! Har haft något som tros vara njursten, gör ont som #!¤¤3##**'. Beställde tid på den lokala vårdcentralen för att få hjälp. Har även tidigare avlagt ett besök på denna förnämliga inrättning redan i april för samma åkomma. Då, i april, träffade jag en inte helt svensktalande läkare som efter avfärdade mig med att det var foglossning, slog mig i ryggen och skickade hem mig. Ja, då jag nu åter befann mig i den svårartade situationen av att vara i behov av hjälp så må ni tro att jag blev glad då jag äntrade undersökningsrummet och fann samma doktor med sitt himla arabisk-svenska lexikon. Men tur för mig...hon fattade, skämdes och beordrade massor med prover. Redan på telefon hade jag fått i uppdrag att kissa i en påse men en välvillig själ föreslog att jag skulle kissa i en burk, en barnmatsburk...de tog inte emot provet. Ja så nu kommer jag för alltid vara hon som kissade i djungeldessertsburken, det är ju bra.
Fick gå på labb för provtagning och där började problemen. Nålar, sprutor och provrör, det är mina problem. Jag får panik!!! Sist jag belv stucken bröt jag ihop inför inte en men två barnmorskor. Med tanke på barnmatsburken med sitt äckliga innehåll klarade inte mitt ego flera knäckar så jag bet ihop.

Det lyckades!!!! Jag grät inte!!!!

Med allt detta vill jag bara säga att jag är en hjälte, en förebild, en segrare och INGEN ser det! Det jag frågar mig nu är: var är champagnen?! Jag kan ta den intravenöst för jag är inte rädd längre.

Ute och inne sommaren 2008

Här kommer en lista som jag har totalsnott idéen till från allra bästaste bästis M som har snott den av någon annan.

Inne
Min nya jeanskjol
Att inte städa utan bara lugnt studera förfallet
Vara med en glad och glasskladdig bebis ( jag vet, vi är oansvariga föräldrar)
Att läsa deckare
Be tidegärden
Surströmming (måste ha, måste ha)

Ute
Att inte vara ute utan inne
Etnomode
Då media gottar sig i människors olycka och vi läser skiten
Elgrillar

Det är lördag och jag tror att jag är kär...

i min man alltså. kanske ingen revolutionerande nyhet men ibland slår det mig. Denna lilla dialog utspelade sig igår:
Jag: I morgon är det lördag, då är det melodikrysset det är skoj. (ok, jag vet att jag är en mes, till mitt försvar kan jag säga att jag aldrig hinner lösa det numera.)

P: Mmmm och då kommer C delen med tidningen. ( För den oinvigde är det en helgdel som rymmer underhållande repotage och en massa födelseannonser)

Jag: Ha! Du vill bara kolla på bebisarna!!!!

P:( något generad) Nää det finns fina bilder på gamla Norrrköping också....

Jag: Du vill kolla bebisar!!!

P: Mmmm...

Ni kanske tycker att det här var ett helt meningslöst inlägg och det är det också och ni kanske skulle säga att min man är en riktig velourmes och jag med. Jag säger att jag är kär och kärlek is the shit.

Trött

Ibland blir man bara så där mördande trött. Haft trevligt besök av vänner, härligt men så smyger sig tröttheten på. Golvet som skulle dammsugas och torkas, toaletterna som skulle skuras....jadajadajada. Jo men visst, här sitter jag och dricker pissljummet te och lyssnar på dottern som leker med sin nya spelande leksakstraktor. Den är fin. Undrar var batterierna sitter?

Liten vårblomma

Duktig flicka och intelligent pojke

Först en uppdatering: Ebba kryper som bara den, säger mamma, pappa, namnam och något som faktiskt låter som Ebba. Hon reser sig mot allt möjligt och omöjligt och gillar att stoppa fingrarna i eluttag men petskydd är nu installerade så jag tror att hon överlever. Nu till mina funderingar:

Jag har tänkt ett tag på hur det pratas om kvinnor och mäns respektive pojkar och flickors förmåga i yrkesliv och skola. Är det inte ofta så att flickor/kvinnor ofta benämns som duktiga och ambitiösa medan pojkar/män som presterar bra ofta benämns som intelligenta?! Allt detta skulle vara gott och väl om begreppen hade likvärdig status men frågan är om de har det? Kanske gör jag en höna av en fjäder men finns det inte något slutet över att vara ambitiös till skillnad från att vara intelligent?! Är du smart så kan du med extra arbete komma hur långt som helst medan den "duktiga flickan" liksom har uttömt sina små grå och kämpar på ren vilja. Det jag menar är inte att det är något fel med att vara ambitiös och kämpa, nej det jag menar är att jag tror att det finns olika sätt att prata om kvinnors och mäns prestationer som inte alltid överensstämmer med sanningen, som kommer ur stereotypa sätt att se på könen och som hämmar samhällsutvecklingen och män och kvinnor både som grupper och enskilt. Så tänker jag, hur tänker ni?

Dagens outfit

Ebba i olika tjusiga kreationer med och utan köttfärssås.
Ibland brukar jag läsa modebloggar för att... ja varför gör jag det egentligen? Kanske för att det helt enkelt är väldigt avkopplande. Tänkte lägga in en bild med dagens outfit vilket är väldigt populärt på vissa bloggar. Den unga kvinnan har då dagen till ära fotat sig själv i något fint och moderiktigt och jag tänkte att jag skulle göra en diskbänksrealistisk variant av det hela. Eftersom jag tycker att det är viktigt att använda sin fantasi får ni outfitten beskriven i ord. Here it goes: grå slapp kofta från H&M, urtvättad martinblå trikåtröja med vita ränder och åtta år gamla Leejeans med köttfärssåsfläckar på. Till detta svarta strumpor med lite fastklibbade riskorn under och nej... håret är inte plattångat. Allt detta finns förmodligen i en Myrorna butik nära dig. Egentligen brukar jag vara noga med mitt yttre, sminka mig och så och det har jag gjort även idag men kläderna, det är hopplöst!!! Det måste vara sådant som man kan tvätta lätt. Ibland försöker jag vara lite finare för min egen självaktnings skull men det brukar bara bli bökigt. Nå väl min tid som fashionista kommer väl också *flin*. Nog om detta i-land problem. Kolla in värsta puman i början av inlägget istället, så fin kan bara hon vara!

Lite nya Ebbabilder

Om yta och djup

För ett tag sedan hade Stora syster i vassen ett inlägg om prästers skor som renderade många kommentarer. Började fundera lite över detta... visst, det är inte livsviktigt men ändå, hur tänker man kring prästens kläder. Är det ok med vad som helst eller tycker man att det ska finnas någon direkt klädesetikett? Kan man ha jeans, röda naglar och joggingskor eller hur uppfattas det? Jag är extremt tråkigt klädd både då jag är i tjänst och annars men jag funderar ändå...och gissar att det säkert finns en hel del tankar där ute. Hur tänker ni?

Handsken är kastad - Sju sanningar om mig.

Min gamla kompis från skoltiden har utmanat mig så här kommer sju sanningar om mig:
1. Jag har en nyckelharpa och vill lära mig spela men frågan är bara när.
2. Jag skulle även vilja kunna spela dragspel.
3. Finska är det absolut vackraste språket förutom nytestamentlig grekiska. Den grekiska grammatiken är ett gudsbevis i sig.
4. Jag skulle vilja ha många barn men man måste ju vara två om det *ler*.
5. Då jag var gravid gick jag upp 22kg.
6. Jag kan om och om igen gå igenom högmässans ordning mentalt bara för att jag älskar den så mycket.
7. Jag älskar att tvätta håret och skulle kunna göra det flera gånger om dagen. Står alltid och luktar på massor med schampon innan jag köper.

Nu vill jag veta saker om er! Miriam, Hosanna, Liza, Bibliotekarien är särskilt utmanade.

Jag - en riktig kvinna!

Äntligen har jag fått det bekräftat jag är kvinna ändå från de lackade naglarna och ner i stilettklackarna, hurra! Ta chansen gör det intelligenta testet du också och kom ihåg att flest poäng ger goda chanser till en mycket framstående position i samhället *moahahaaa*. Medelpoängen är 115 och själv fick jag 315.
Testet finner du här

Vigning till Jesu Heliga Hjärta

Så här i början av året finns fortfarande hoppet om att kanske klara av att hålla några av de nyårslöften man eventuellt avgett. Jag har inte avgett några nyårslöften men att ge hela mitt hjärta till Jesus får jag göra varje dag året om. Därför kommer här en helt underbar vigningsbön av den Heliga Margareta Maria Alacoque (1647-90).

Jag N. skänker och viger åt Dig vår Herres Jesu Kristi Heliga Hjärta, min person, mitt liv, mina gärningar, mina svårigheter och lidanden för att i all framtid med allt vad jag är och äger endast ära, älska och förhärliga Dig. Det är mitt fasta beslut att helt tillhöra Dig, att göra allt av kärlek till Dig och att av hela mitt hjärta avhålla mig från allt ont. Jag väljer Dig därför till målet för min kärlek, till mitt livs Beskyddare, till Garanten för min frälsning, till hjälp mot min svaghet, till gottgörelse för mitt livs alla synder och till en säker tillflyktsort i min sista timma.
Heliga Hjärta, fullt av godhet och mildhet, var mitt försvar hos Gud, den Himmelske Fadern, och tag bort Hans vredes rättvisa straff från mig. Heliga Hjärta, fullt av kärlek, till Dig sätter jag allt mitt hopp. Jag är rädd för min svaga och syndiga vilja, men hoppas allt av Din godhet. Utplåna därför hos mig allt som kan misshaga Dig eller stå Dig emot.
Må din rena kärlek genomtränga mitt hjärta, så att jag aldrig kan glömma Dig eller skiljas från Dig. För din oändliga godhets skull ber jag Dig att Du skriver mitt namn i Ditt Hjärta, för jag vill att hela min lycka och min ära ska vara att leva och dö i Din tjänst. Amen.

Maken har fått pippi

Snön yr idag liksom igår och igår såg vi några domherrar i vår häck. Maken förvandlades helt plötsligt till Fransiscus och sprang ut i lodenrock och keps á la brittisk herre och satte upp två julkärvar utanför köksfönstret. Efter ett tag då han inte sett några fåglar blev han bara tvungen att flytta kärvarna eftersom "de naturligtvis stod för oskyddat". Idag har han verkligen fått total pippi. Han skulle bara åka till återvinningsstationen men kom tillbaka med sex talgbollar så nu hänger de lite överallt. Han har startat ett fågelreservat helt enkelt och springer fram till fönstren och tittar hela tiden. Väntar bara på att han ska ställa sig på trappan och ropa kom och ät också. Nästa projekt är tydligen ett litet fågelbord som ser ut som ett litet hus, ja jag säger då det... Kanske vaknar man en morgon och blir tvungen att schasa bort några sömniga talgoxar och en gråsparv från frukostbordet.