Jo så har man varit där då och det var...helt ok men lite ensamt känns det ju. Det var inte fullt så grinigt idag och det var en hel del nya ansikten några var riktigt stimulerande att prata med och jag stannade faktiskt ganska länge. Om jag går ganska regelbundet kanske jag kan lära känna några lite bättre men än så länge verkar alla liksom lite kompismonogama. Ja ja vad är väl en barnvagnspromenad i duggregn eller en kopp bryggkaffe i ett slitet Marbodalskök...tråkigt och trist eller helt underbart...!
Nu ska maken och jag ha vuxen tid- det innebär att vi ska sitta ner och prata med varandra men om jag får gissa kommer vi att bli så sömniga att vi blir tvingade att lägga oss.
Sleep tight and don´t let the bedbugs bite.
onsdag 19 september 2007
Ett nytt försök.
Jaha, då var det onsdag igen och babycafé och jag tänker göra ett nytt försök. Denna gång utan att vara med på sångstunden, jag har helt enkelt inte kommit dit än.
Känner efter...jo jag är taggad. Har bestämt mig för att använda en mera offensiv social stil tillskillnad från förra gången då jag mera tillbakalutad iakttog hur småbarnsmammor bör bete sig. Jag tror nog att jag nu har gjort tillräckligt med research för att kunna smälta in och avancera socialt.
Som farmor skulle ha sagt: "det här, det blir alla tiders" eller som en av mina främsta förebilder skulle ha sagt: "det här blir superoptimoptipoptipangfenomenaliskt!"*
Nu ska jag bara klä på E hennes Hello Kitty-velourdress.
Återkommer!
* För er oinvigda så är detta Mary Poppins
Känner efter...jo jag är taggad. Har bestämt mig för att använda en mera offensiv social stil tillskillnad från förra gången då jag mera tillbakalutad iakttog hur småbarnsmammor bör bete sig. Jag tror nog att jag nu har gjort tillräckligt med research för att kunna smälta in och avancera socialt.
Som farmor skulle ha sagt: "det här, det blir alla tiders" eller som en av mina främsta förebilder skulle ha sagt: "det här blir superoptimoptipoptipangfenomenaliskt!"*
Nu ska jag bara klä på E hennes Hello Kitty-velourdress.
Återkommer!
* För er oinvigda så är detta Mary Poppins
tisdag 18 september 2007
Var har din postlåda bott?
Eftersom jag är hemmamamma för tillfället blir det en hel del radiolyssnade för min del både p1 och ja, jag skäms nästan att säga det men...Lugna favoriter. På Lugna går det en radioreklam där Lill-babs berättar på vilka adresser hon bott under sitt liv och då började jag tänka efter vart jag bott hittills. Håll i er för nu kommer det:
I ett kedjehus på radhusvägen 1b (missvisande adress), i en lägenhet på kolbacken, i villa på tuvvägen 5, i radhus på radhusvägen 12b, i radhus på radhusvägen 12c ( japp du läser rätt, mamma och jag har bott i tre olika hus på samma gata), i litet rum med hård säng på Hagabergs folkhögskola i Södertälje, i ännu mindre rum med mjuk säng på Malungs folkhögskola, i liten lägenhet på Odengatan 13 i Uppsala, i studentrum på Arken på Sturegatan i Uppsala, i tre olika rum på Norrbyhus på S:t Johannesgatan i Uppsala, i dragigt hus på Trollvägen i Mölnbo och nu på Ekkällavägen i Östra Husby. Man hinner en del på 28 år även om det inte alltid känns så. Var har din postlåda bott?
I ett kedjehus på radhusvägen 1b (missvisande adress), i en lägenhet på kolbacken, i villa på tuvvägen 5, i radhus på radhusvägen 12b, i radhus på radhusvägen 12c ( japp du läser rätt, mamma och jag har bott i tre olika hus på samma gata), i litet rum med hård säng på Hagabergs folkhögskola i Södertälje, i ännu mindre rum med mjuk säng på Malungs folkhögskola, i liten lägenhet på Odengatan 13 i Uppsala, i studentrum på Arken på Sturegatan i Uppsala, i tre olika rum på Norrbyhus på S:t Johannesgatan i Uppsala, i dragigt hus på Trollvägen i Mölnbo och nu på Ekkällavägen i Östra Husby. Man hinner en del på 28 år även om det inte alltid känns så. Var har din postlåda bott?
måndag 17 september 2007
Trött, trött, trött...
Idag har varit en ovanligt seg dag. E har sovit dåligt två nätter nu, tappat nappen, vaknat och gråtit. Hon har sovit dåligt på dagen också så nu ikväll var hon så övertrött så att hon nästan inte gick att få att sova men nu sover hon lungt i sin säng och jag får pusta ut.
Har tänkt på att det finns väldiga likheter mellan nåden och att få bli förälder. Nåden är gratis men inte billig, den flödar fram för att Jesus har lidit och dött för oss och den kräver att få genomsyra hela vårt väsen. Så är det också med barn, de är gåvor, men de är inte billiga. De kostar i fullkomligt engagemang, oro och hängivenhet. Bara en tanke, en trött sådan.
Har tänkt på att det finns väldiga likheter mellan nåden och att få bli förälder. Nåden är gratis men inte billig, den flödar fram för att Jesus har lidit och dött för oss och den kräver att få genomsyra hela vårt väsen. Så är det också med barn, de är gåvor, men de är inte billiga. De kostar i fullkomligt engagemang, oro och hängivenhet. Bara en tanke, en trött sådan.
torsdag 13 september 2007
Babycafé, solsken och välsignelse
Idag skiner solen över Östra Husby och E och jag har varit på promenad. Jag hoppas nämligen på att få upp lite flås så här två månader efter förlossningen. Tänk, det var bara två månader sedan och ändå har så mycket hänt, med mig, med E, med vår familj. Allt är annorlunda men bra. Livet har en annan lyster, ett annat djup men också en annan sårbarhet.
Igår gick jag till det kommunala babycafeét för att se om jag om möjligt skulle kunna lära känna några andra mammor på orten. Jag hade fått höra att det denna gång skulle pratas smakportioner och eftersom jag är en kunskapstörstande individ så begav jag mig helt sonika dit. Jag slog mig ner i en soffa och småpratade lite med några mammor, sedan började sångstunden. Jag började känna mig lite obekväm, det kändes ganska främmande att sjunga sådana rörelsesånger för E som är så liten. Betänk nu att jag i mitt eget arbete brukar delta i olika sångstunder för barn men nu var jag glad att E ville äta, LÄÄÄNGE. Avslutningen bestod i att alla mammorna lade sig på golvet med barnet på magen och musik spelades som handlade om vinden och så viftades det ovanför dem med något som likade ett enormt flerfärgat cirkustältstyg (hoppas att ni ser bilden framför er *ler*). Jag tänkte i mitt stilla sinne som det lågstadiebarn jag är: jag är inte med.
Efter detta kom det hett efterlängtade föredraget. Det inleddes med en svajjig videofilm om barnfamiljens mat, fascinerande....inte. Tyvärr gav detta lilla föredrag inte någon intellekuell stimulans, vad hade jag väntat mig? Sedan blev det fika men även där hade jag otur. Hamnade bland mammorna som drabbats svårt av tvåbarnschocken och som var aningen trötta och sura.
Kände nästan att här krävs det nästan framstupasidoläge med latte intravenöst. Enligt dessa mammor fanns det inget så hemskt som att ha två barn, att ha ETT barn var väl ingen konst men TVÅ, då du! Jag började känna mig lätt obekväm där jag satt sminkad, nyduschad med min kaffekopp och min glatt leende E i en babysitter, min tillvaro tedde sig i ljuset av deras berättelser som rena vilohemmet. Ska vi någon gång våga oss på ett barn till?
Den stora behållningen av babycafeét var att jag fick se barn som är några månader äldre än E och se hur fort allt går. Jag började tänka på hur mycket som har hänt på de senaste månaderna. Jag kommer ihåg vår första natt med E. Hon föddes kl 22.42 och vi blev flyttade till ett eget rum på BB mitt i natten. Pär var helt slut så han somnade i sin inte allt för ergonomiskt anpassade tältsäng så fort han lagt sig och snarkade. E låg i sin plastlåda och gnydde och tycktes inte vilja somna. Jag tog henne och la henne bredvid mig i min säng och hon somnade ögonblickligen. Den enda i det rummet som inte sov var jag, jag kunde helt enkelt inte, det var för mycket som snurrade runt inne i mig. Där och då fick välsignelsen en ny innebörd. Vi hade blivit välsignade och hon låg och sov bredvid mig. Jag kommer ihåg att jag tänkte på när Aron fick befallningen att utdela Herrens välsignelse över folket.
Igår gick jag till det kommunala babycafeét för att se om jag om möjligt skulle kunna lära känna några andra mammor på orten. Jag hade fått höra att det denna gång skulle pratas smakportioner och eftersom jag är en kunskapstörstande individ så begav jag mig helt sonika dit. Jag slog mig ner i en soffa och småpratade lite med några mammor, sedan började sångstunden. Jag började känna mig lite obekväm, det kändes ganska främmande att sjunga sådana rörelsesånger för E som är så liten. Betänk nu att jag i mitt eget arbete brukar delta i olika sångstunder för barn men nu var jag glad att E ville äta, LÄÄÄNGE. Avslutningen bestod i att alla mammorna lade sig på golvet med barnet på magen och musik spelades som handlade om vinden och så viftades det ovanför dem med något som likade ett enormt flerfärgat cirkustältstyg (hoppas att ni ser bilden framför er *ler*). Jag tänkte i mitt stilla sinne som det lågstadiebarn jag är: jag är inte med.
Efter detta kom det hett efterlängtade föredraget. Det inleddes med en svajjig videofilm om barnfamiljens mat, fascinerande....inte. Tyvärr gav detta lilla föredrag inte någon intellekuell stimulans, vad hade jag väntat mig? Sedan blev det fika men även där hade jag otur. Hamnade bland mammorna som drabbats svårt av tvåbarnschocken och som var aningen trötta och sura.
Kände nästan att här krävs det nästan framstupasidoläge med latte intravenöst. Enligt dessa mammor fanns det inget så hemskt som att ha två barn, att ha ETT barn var väl ingen konst men TVÅ, då du! Jag började känna mig lätt obekväm där jag satt sminkad, nyduschad med min kaffekopp och min glatt leende E i en babysitter, min tillvaro tedde sig i ljuset av deras berättelser som rena vilohemmet. Ska vi någon gång våga oss på ett barn till?
Den stora behållningen av babycafeét var att jag fick se barn som är några månader äldre än E och se hur fort allt går. Jag började tänka på hur mycket som har hänt på de senaste månaderna. Jag kommer ihåg vår första natt med E. Hon föddes kl 22.42 och vi blev flyttade till ett eget rum på BB mitt i natten. Pär var helt slut så han somnade i sin inte allt för ergonomiskt anpassade tältsäng så fort han lagt sig och snarkade. E låg i sin plastlåda och gnydde och tycktes inte vilja somna. Jag tog henne och la henne bredvid mig i min säng och hon somnade ögonblickligen. Den enda i det rummet som inte sov var jag, jag kunde helt enkelt inte, det var för mycket som snurrade runt inne i mig. Där och då fick välsignelsen en ny innebörd. Vi hade blivit välsignade och hon låg och sov bredvid mig. Jag kommer ihåg att jag tänkte på när Aron fick befallningen att utdela Herrens välsignelse över folket.
"Herren talade till Mose:
Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn ska ni säga till dem:
Herren välsigne dig
och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa
över dig
och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig
och give dig frid.
På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."
Jag fick ge detta till E första natten, det var stort och jag är glad att jag blev påmind om detta.
Kram
tisdag 11 september 2007
Hemmamammans rop ut i cyberrymden
Välkommen kära surfare!
Jag har äntligen tagit mig tid att skaffa mig en egen blogg.Ni förstår jag är nu hemmamamma i ett år med Ebba två månader och mina dagar är väldigt späckade med allehanda saker som att byta blöjor, byta kläder på Ebba efter olika typer av läckage, laga mat, gå på öppna förskolan och amma, amma, amma....
Det är märkligt hur dagarna bara går då man har barn, vips så var klockan fyra och pyamasen ligger fortfarande i en hög på golvet vid sängen om jag ens kommit ur den. Men egentligen, vad spelar det för roll om jag inte är någon fashionista just nu det hinns nog med senare.
Som så många andra så tänker jag blogga om sådant som jag tycker är roligt, tråkigt, upprörande etc. för sannngen att säga, livet som hemmamamma kan vara lite enahanda ibland och då kanske detta kan vara lite stimulerande, vem vet?!
Tills vidare: ha det bra!
Jag har äntligen tagit mig tid att skaffa mig en egen blogg.Ni förstår jag är nu hemmamamma i ett år med Ebba två månader och mina dagar är väldigt späckade med allehanda saker som att byta blöjor, byta kläder på Ebba efter olika typer av läckage, laga mat, gå på öppna förskolan och amma, amma, amma....
Det är märkligt hur dagarna bara går då man har barn, vips så var klockan fyra och pyamasen ligger fortfarande i en hög på golvet vid sängen om jag ens kommit ur den. Men egentligen, vad spelar det för roll om jag inte är någon fashionista just nu det hinns nog med senare.
Som så många andra så tänker jag blogga om sådant som jag tycker är roligt, tråkigt, upprörande etc. för sannngen att säga, livet som hemmamamma kan vara lite enahanda ibland och då kanske detta kan vara lite stimulerande, vem vet?!
Tills vidare: ha det bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
