Ett förtydligande

Föregående inlägg syftade naturligtvis på den mycket märkliga företeelsen med avdop som unga humanister praktiserade på årets bokmässa samt de olika blogginlägg om detta som finns lite här och var i cyberrymden. Hos många humanister återfinner åtminstone jag en retorik som gör att jag ställer mig frågan: vem är det egentligen som är fundamentalist?

bara en stilla undran...liksom

varför är det så oerhört provocerade med kristen tro...hur kan fullkomliga ateister tycka att det är kränkande att döpa barn om barnen sedan får välja att antingen tro eller inte tro på Jesus? Om man nu är döpt som barn men inte tror som vuxen har ju dopet ingen verkan ändå eller? Dopet och tron är ju ett välkänt radarpar för den som vill vara kristen och tror man inte så kan man väl då bara tänka...ja mina päron ville låta mig ha del i det här...men det är inte min tekopp så jag går ur kyrkan. Hur svårt kan det vara? Mina föräldrar gav inte mig en religiös uppfostran..det tyckte dom var bra, det tyckte inte jag så jag började umgås med Jesus istället och det gillar jag. Jag är döpt som barn och konfirmerad men fick inget sådant hemifrån, men inte tusan känner jag mig kränkt av mina päron för det. De har sin syn på tillvaron och jag har min. Sedan vill jag bara tillägga att jag inte tycker att kristnas världsbild är snäv, fatta... vår världsbild är vidare än ateisters för vi tror inte bara på tiden och världen här, vi tror faktiskt på evigheten. Japp så är det!

ryktet om min död...osv.

Nä jag är inte död bara ja... jag finns ju på facebook också så det har inte blivit något här. Sedan jag skrev sist har det hänt en del. Vi har varit på Cypern, vi har haft semester här i sommar-Sverige och en massa annat. Jag har dessutom fyllt 30 år, Ebba 2 år och Pär 31 år, tillsammans är det 63 år och vi kan alltså gå i förtidspension. Men eftersom vi är idoga, hederliga knegare så gör vi inte det. Pär jobbar på, Ebba går på dagis och jag försöker komma på hur jag ska få allt som jag har i huvet att omsättas i praktiken. Nu regnar det...det är mysigt att vara inne då det regnar. Mindre mysigt var det när jag klev rakt ner i en vattenpöl med mina finskor efter ett misslyckat försök till att hoppa över vattenpölen i min alldeles försnäva kjol.
Har ni förresten läst den fina artikeln om parfymer och kyrkliga anställningar i förra nummer av kyrkans tidning? Vilken himla smörja!