Ebbas mamma

ny tjänst....

2011-10-16T14:26:00.002+02:00

insåg att jag hade en blogg och att det var två år sedan jag skrev på den. Sorgligt faktiskt men livet är lite så, upp och ner fram och tillbaka. Jag har nu, efter nästan fem år som präst inne i Norrköping, bytt tjänst...hurra!!!! Det finns många som jag saknar massor från min gamla tjänst, så många, så fina.... Nu har jag tjänst i Kolmårdens församling och sitter i Orrekullagården i Krokek. Känns så bra! Min norrlandsabstinens har nästan försvunnit, naturen kring utflyktsvägen är fantastisk och jag har börjat känna mig för lite så där. Tror att det här kan bli riktigt lyckat. Annars så rullar livet på och jag har försökt att ta det lugnare, prioritera och unna mig det som jag behöver...lite tid i naturen, lite fysisk aktivitet och att få skrota runt hemma och det verkar funka, jag känner mig gladare.
Ha en bra höst!

Ibland behöver man fokusera på det som är viktigt, göra det klart för sig och stanna där i förundran och stillhet...

2009-10-01T14:04:00.003+02:00

Vigningsbön till Jesu heliga hjärta e. Margareta Maria Alacoque (1647-1690)

Jag N. skänker och viger åt Dig vår Herres Jesu Kristi Heliga Hjärta, min person, mitt liv, mina gärningar, mina svårigheter och lidanden för att i all framtid med allt vad jag är och äger endast ära, älska och förhärliga Dig. Det är mitt fasta beslut att helt tillhöra Dig, att göra allt av kärlek till Dig och av hela mitt hjärta avhålla mig från allt ont. Jag väljer Dig därför till målet för min kärlek, till mitt livs Beskyddare, till Garanten för min frälsning, till Hjälp mot min svaghet, till gottgörelse för mitt livs alla synder och till en säker tillflyktsorti min sista timma. Heliga Hjärta, fullt av godhet och mildhet, var mitt försvar hos Gud, den Himmelske Fadern, och tag bort hans vredes rättvisa straff från mig. Heliga Hjärta, fullt av kärlek, till Dig sätter jag allt mitt hopp. Jag är rädd för min svaga och syndiga vilja, men jag hoppas allt av Din godhet. Utplåna därför hos mig allt som kan misshaga Dig eller stå Dig emot. Må din rena kärlek genomtränga mitt hjärta, så att jag aldrig kan glömma Dig eller skiljas från Dig. För Din oändliga godhets skull ber jag Dig att Du skriver mitt namn i Ditt Hjärta, för jag vill att hela min lycka och min ära ska vara att leva och dö i Din tjänst. Amen

Ett förtydligande

2009-09-29T22:20:00.002+02:00

Föregående inlägg syftade naturligtvis på den mycket märkliga företeelsen med avdop som unga humanister praktiserade på årets bokmässa samt de olika blogginlägg om detta som finns lite här och var i cyberrymden. Hos många humanister återfinner åtminstone jag en retorik som gör att jag ställer mig frågan: vem är det egentligen som är fundamentalist?

bara en stilla undran...liksom

2009-09-29T21:11:00.002+02:00

varför är det så oerhört provocerade med kristen tro...hur kan fullkomliga ateister tycka att det är kränkande att döpa barn om barnen sedan får välja att antingen tro eller inte tro på Jesus? Om man nu är döpt som barn men inte tror som vuxen har ju dopet ingen verkan ändå eller? Dopet och tron är ju ett välkänt radarpar för den som vill vara kristen och tror man inte så kan man väl då bara tänka...ja mina päron ville låta mig ha del i det här...men det är inte min tekopp så jag går ur kyrkan. Hur svårt kan det vara? Mina föräldrar gav inte mig en religiös uppfostran..det tyckte dom var bra, det tyckte inte jag så jag började umgås med Jesus istället och det gillar jag. Jag är döpt som barn och konfirmerad men fick inget sådant hemifrån, men inte tusan känner jag mig kränkt av mina päron för det. De har sin syn på tillvaron och jag har min. Sedan vill jag bara tillägga att jag inte tycker att kristnas världsbild är snäv, fatta... vår världsbild är vidare än ateisters för vi tror inte bara på tiden och världen här, vi tror faktiskt på evigheten. Japp så är det!

ryktet om min död...osv.

2009-09-03T21:38:00.002+02:00

Nä jag är inte död bara ja... jag finns ju på facebook också så det har inte blivit något här. Sedan jag skrev sist har det hänt en del. Vi har varit på Cypern, vi har haft semester här i sommar-Sverige och en massa annat. Jag har dessutom fyllt 30 år, Ebba 2 år och Pär 31 år, tillsammans är det 63 år och vi kan alltså gå i förtidspension. Men eftersom vi är idoga, hederliga knegare så gör vi inte det. Pär jobbar på, Ebba går på dagis och jag försöker komma på hur jag ska få allt som jag har i huvet att omsättas i praktiken. Nu regnar det...det är mysigt att vara inne då det regnar. Mindre mysigt var det när jag klev rakt ner i en vattenpöl med mina finskor efter ett misslyckat försök till att hoppa över vattenpölen i min alldeles försnäva kjol.
Har ni förresten läst den fina artikeln om parfymer och kyrkliga anställningar i förra nummer av kyrkans tidning? Vilken himla smörja!

Påsken, fantasirikedomen,käpphästen och så en liten kollekt

2009-04-20T22:12:00.004+02:00

Stilla veckan och påsken har varit bra och påskglädjen finns i mig trots tröttheten efter att ha arbetar mycket. Ebba har också haft det bra och har fått gå mycket i kyrkan, det gillar hon. På påskaftonen fick Ebba en käpphäst av grannarna vars barn hade blivit för stora för en sådan leksak. Efter påskdagens högmässa tog Ebba fram sin käpphäst och sa bestämt:" Nu bär jag Jesus, du går bakom!" Hon har sett människor gå i procession många gånger men nu när hon hade något att bära själv ville hon helt enkelt också bära Jesus. Det är bra...vi behöver nog bära Jesus lite högre och lite synligare allihop. Sedan använde hon den iof också till att ta upp kollekt med orden: "Nu tar jag pengarna mamma" men det är ju liksom en annan femma.

Stilla veckan?!

2009-04-11T12:36:00.002+02:00

Vem har kommit på att benämna denna veckan, stilla veckan? Jag har inte varit särskilt stilla...det har inte dottern heller, så why oh why? Allt har dock varit helt underbart, med skärtorsdagens mässa med avklädandet av altaret och långfredagens två gudstjänster. Jag har arbetat men jag känner att jag också har fått vila i liturgin och kunnat delta själv fast jag varit i tjänst men så stilla har inte veckan varit. Nu tar jag det lugnt, ska snart ut i solen med mannen och dotter för en liten utflykt till lekparken, nice!!!! Ha det gott alla!

Snart är det påsk...hurra!

2009-03-25T21:54:00.001+01:00

Då ska jag äta godis och toppa det med pepcid duo.

Grönt hår, rött hår, snagg eller tuppkam

2009-02-07T12:48:00.002+01:00

Jag KÄNNER mig ful idag. Då jag har sådana här dagar eller perioder kan det hända drastiska saker som jag alltid ångrar, typ, jag klipper page eller försöker färga hårt själv. Sista jag klippte page tyckte min man att jag blev personlighetsförändrad och sist jag färgade håret såg jag ut som en rysk kyckling som gick på speed. Ok, vad ytlig jag är men jag behöver hjälp att rädda mig från mig själv för nu kan allt hända och jag är ensam hemma.

Fråga barnpsykologen

2009-01-15T19:40:00.002+01:00

Min dotter är en välmående, aktiv och frågvis tös på 1.5 år. I morse satt hon och åt frukost med mig och sin far. Medan jag hade näsan i kyrkans tidning hörde jag hur hon sa: "Kristi kropp". Jag blev naturligtvis osäker om jag hade hört rätt så jag tittade upp och mötte då faderns blick...jo vi hade båda hört samma sak. Hon lyfte upp sin lilla kladdiga smörgås och gav mig en bit och sa igen: "Kristi kropp". Nu undrar jag, har hon tagit skada på något sätt, kommer hon att bli mobbad på dagis i händelse av att hon skulle sluta leka med lego och börja leka nattvard eller har hon fått en ovanligt tidig prästkallelse?
Tacksam för svar / orolig prästmamma

Varning för patetiskt gnäll!

2009-01-13T19:53:00.002+01:00

jag är rädd för att jag måste gnälla lite nu och det blir extra patetiskt eftersom jag inte har något konkret att gnälla över allt är bara fel, jag är fel, mitt hus är fel, jobbet är fel fast egentligen är inget egentligen fel det bara känns så.... jag känner mig bara så himla irriterad, mest på mig själv för att jag är irriterad hela tiden. Huset känns sunkigt och idag slickade katten i avloppet....fy vad äckligt och vad irriterad jag blev. Idag hade vi konstruktiva möten och planeringar på jobbet....fy vad jag fick myror i baken...och vad irriterad jag blev. Min man åkte bort nu ikväll, det hade vi bestämt sedan länge....men åh vad irriterad jag blev. Byxorna har suttit oskönt hela dagen och nu sitter jag och tjurar i mysbyxor, fy vad dryg jag är...jag kan inte prata med någon ikväll för jag är surast i stan. Stackars min helt ovetande man då han kommer hem, han kommer att mötas av Magica de Hex i mysbyxor. Kanske det finns några överblivna pepparkakor längst in i skafferiet som jag kan bota mig med?! Nå väl, som man sjunger i sången: imorgon är en annan dag.

Idag är jag ledsen...

2008-12-17T19:13:00.002+01:00

tänkte bara säga det. Jag brukar inte vara ledsen men idag har jag varit det, jätte.... Som tur vad finns det snälla människor. Och vem har sagt att livet alltid är lätt, inte Jesus i alla fall och tomten, rund och go tror jag inte på. Men men..allt blir nog bra till slut.
Till råga på allt trodde jag att jag höll på att köra på ett barn med bilen idag...men mamman stog där bredvid i mörkret såg jag då jag tvärnitat. Hon hade bara ingen reflex och svart jacka...suck!

Nu är det så fullt i huvudet att det är tomt.

2008-11-24T20:05:00.002+01:00

Japp så är det. En helt normal känsla i advent om man är präst och särskilt kanske, om man som jag, är inriktad mot barn och ungdomar. För mitt inre ser jag lucior, adventsgudstjänster och levande julkrubbor dansa förbi. Som sagt, det är helt normalt...återkommer då jag känner att jag är lite mera taggad att skriva något vettigt (som om det brukar hända ;). Undertiden får jag hämta kraft i bönen och att lägga diskborsten och trasan i klorin. Dessa två fundament som livet vilar på: bön och klorin skapar glädje och ro i tillvaron.

Fyra kort, två besök och en blombukett senare...

2008-11-18T18:32:00.002+01:00

ha! imorgon är min sjukskrivning slut! Alltså, alla dessa kort, besök och blommor har kommit till mig enbart från jobbet. De säger att de saknar mig, jag tror dom....men vet de vad de ger sig in på. Om man ska ta det i klartext: JAG ÄR UNDERSTIMULERAD! I morgon börjar jag jobba...då kan ALLT hända. Arbetskamrater, känn er förvarnade.

Världens finaste unge....helt objektivt alltså!

2008-11-16T12:56:00.001+01:00

Utmanad

2008-11-16T09:32:00.002+01:00

Miriam har utmanat mig och jag är inte sen att anta den så...

Första gången jag...
Åt tacos: minns faktiskt inte. Kanske var det hos min kompis H som hade en modern mamma som gärna provade exotiska saker. Hos dem var allt vitt, kliniskt och maten var gärna "lite Hawaii" och på sommaren grillades det flintastek med kalla såser i flaska till. Vi lärde oss också att tillaga tacos men min mamma är mera stekt sill och kroppkakaor faktiskt. Idag är dock det mera exotiskt, hurra för min mamma!

Körde bil: tror att det var med en vän till familjen som tog sig an mitt bilkörande. Jag fick köra på en grusväg i norra Jämtland som typ aldrig trafikerades, för säkerhets skull liksom. han hade en ny fin bil och var oerhört perfektionistisk då det kom till bilkörning bland annat.

Sov i tält: säkert någon gång med skogsmullepappa och mamma någon gång då jag var riktigt liten.

Drack alkohol: ärligt...alldeles för tidigt. Men jag vill tillägga att jag kommer från ett tryggt hem så mitt förfall kan ej skyllas på mina helylle föräldrar.

Fick ett jobb: Då jag gått ut nian och genom kommunen fick jobba på ett fritids i tre veckor.

Stod på en scen: Öhhh...vet inte. Livet är min scen.

Svimmade: Minns inte.

Svarade på en fånig enkät: hela samhället bygger ju på sådana. De brukar börja dyka upp då man går på högstadiet och livet kan bli farligt med sex drugs and rock´n roll, så det var väl då nån gång.

nu härsknar min mat

2008-11-11T18:39:00.003+01:00

på trappan, i en trälåda. Eller den har klarat sig ganska bra men lite bökigt är det. Kylskåpet, det NYA har pajat!!! det hände i söndags, på Herrens dag och allt. Hjälpen sägs komma i morgon, dock ej från Herren men från en reparatör, vems ärenden han går får vi se i morgon. Vad ska jag skylla på? Slarv, dålig kavalitè eller.... arvssynden. I paradiset var allt bra, där behövdes säkert inga kylskåp men i denna fallna värld ruttnar saker fortare än kvickt om man inta kyler ned dem och nu är denna manick sönder...arvsynden i`m telling you!
Snart ska jag dock få lindring i form av chips och dip. Inget behöver kylas för inget blir över, det är snälla snacks, paradissnacks!

Ikväll...

2008-11-08T14:31:00.002+01:00

skulle det vara som upplagt för att dricka ett glas vin. Men jag äter panodil så det blir inget. Min lever är glad...men det är inte detsamma som att jag är glad, så är det...
Nu kan jag ju kanske få leva lite genom er...dricks det något gott, är ni på glamourhumör idag?

Allt blir bättre...

2008-11-06T13:13:00.002+01:00

av att städa och tvätta. Det vet alla normala människor som någon gång har känt att de höll på att tappa greppet om livet. Eller, ja..det är typ sådana som jag som har en lätt släng av OCD som löser problemen så. Igår hade jag nämligen fått nog, hör ni NOG! Jag klarade inte av att ligga där längre, liggsåren började nästan lukta. Sååå... i ett obevakat ögonblick smög jag ner i tvättstugan och satte på en maskin med Ebbas dagiskläder. Nu är ni spända på hur det gick va?!!! Jo jag lärde mig förstå på djupet att blöt tvätt är tyngre än torr tvätt. Det var en smärtsam upplevelse. Sedan lagade jag lunch och magen började anta formen av Barbamamma, extrem makeover Barbamamma...inte bra.
Min man som tidigare hade klagat över att vi inte hade några rena kläder skällde ut mig....ja ja otack är världens lön och barbamamma stilen som kanske snart är inne? han har ingen koll den mannen.
Näääää varför skriver jag sådana här inlägg???? Jag är en patetisk, patetisk människa. Nu har vi det ju svart på vitt....jag ÄR totalt skitunderstimulerad. Undrar om det finns någon annanstans som jag kan städa?

förslag någon?

2008-11-04T19:16:00.002+01:00

vad ska jag göra? Får inte lyfta, är ganska trött, har ganska ont men ffs man kan ju inte ligga hela dagen och lyssna på musik, läsa och sova. Det är kris nu gó vänner...jag har tråkigt.
Nu skulle det vara som upplagt för något slags Norénskt utspel från min sida, känner det på mig. Det här är inte bra, inte bra alls... förslag för att rädda husfriden i dessa tider av konvalecens?

Jag har tråkigt....

2008-11-04T07:50:00.002+01:00

därför snor jag denna idé från Hosanna och skriver 7 tokigheter/vardagligheter om mig själv:

Jag kan tycka att det är ytterst befriande att svära, dock ej könsord, det är vulgärt.

Jag är kär i min almanacka. Jag har ett nästintill terapeutiskt förhållande till den. Närhelst jag känner mig lite stressad hjälper det att titta i almanackan. Det som inte står där finns inte, så är det. Ibland hjälper det att bara lägga fram den på skrivbordet för att jag ska bli lugn....sjukt egentligen.

Jag är en rörig perfektionist....alltså jag kan ha massa papper i en enda röra och kläder i högar men jag har totalkoll på vart jag har allt, gör allt i god tid och hatar slarv.

Jag älskar skräckfilm. Det blir dock ganska märkligt att gå och hyra vampyrfilmer i prästskjorta, så jag brukar undvika att ha dylik skjorta då.

I tider av GI och hälsomedvetenhet....jag älskar skräpmat. Fett(helst transfetter), glutamat och tillsatser är gott.

Jag har slutat vara fåfäng, eller det är bättre nu. Jag skulle kunna ha en garderob som bestod av X antal likadana svarta kostymbyxor, x antal likadana svarta prästskjortor, x antal likadana kavajer och koftor i samma modell men olika färger, fatta vad skönt!

Jag har en fobi mot att köra bil, särskilt om det sitter någon annan än jag i bilen. Men jag gör det varje dag då jag jobbar för att kunna hinna så mkt som möjligt. Jag menar... vem har tid att vänta på bussen...inte jag i alla fall.

Oki det var det.
Ha det bra!

Me and my evil twin

2008-11-03T19:08:00.002+01:00

Jaha, bäst som man jobbade på så blev man sjukskriven...och allt är min onda tvillings fel. Låter kryptiskt va?! Jo så här var det: i måndags fick jag ont....jätteONTONTONT!!!!!! hemma. Jag har haft samma otäcka tidigare och detta har under mitt liv förjklarats med allt från mensvärk, till foglossning till gallsten. Själv har jag mest känt mig liksom lite misstrodd och gett upp men i måndgas var det kört. Vi åkte till akuten och jag trodde nästan att jag skulle dö men det gjorde jag inte, istället fick jag knark, det var fint. Blev inlagd, de trodde det var njursten men det visade sig vara en grapefruktsstor cysta på höger äggledare som hade vridit sig ett halvt varv och börjat blöda i buken. Den är bortplockad nu. De sa att det kallas tvillingcysta och den kan innehålla hår, naglar, ÖGON!!!!ögon gott folk, fy det här skapar otäcka bilder i mitt inre. En ond tvilling har suttit där inne hela tiden och kollat runt.
Eftersom den enda gången jag har legat på sjukhuset tidigare var när jag födde barn så bjöd denna vistelse på många nya upplevelser:
Jag har fått morfinpreparat administerat av en sköterska som hette Arne och han var inte endag över 25, Arne hade fint knark....
Jag har lyckats ringa till jobbet med detta preparat i min kropp och berättat att: jo men visst jag kommer i morgon, jag fixar det här. Min goda arbetskamrat trodde mig inte...all heder åt henne.
Jag har under tiden som jag var groggy lyckats avvärja att en lätt förvirrad man inte pajade landstingets porslin samt avvärjde att han hällde ut hela pipmuggen med saft över sig själv, bordet och sängen. Han ville inte släppa brickan och jag hade för ont för att diskutera så jag drog och han drog men jag var starkare...ha! Man nedstoppad utan att vara allt för blöt, porslinet helt. Fatta, jag är en riktig landstingsfantom, "Då Lisa går på palladon komp. ställs pipmuggarna ner",gammalt landstingsordspråk.
Ja jag har lärt mig också att då man kommer ut från sjukan får man ett recept...på panodil och diclofenac...jag är besviken och har ont nu med. Jag kanske får ta och tala med syster Arne?
Japp så gär sitter jag med mitt sjörövarsår. Lite tycksyndom någon?!

ryktet om min död är våldsamt överdrivet

2008-10-06T19:43:00.002+02:00

men lite vissen känner jag mig allt. Är i valet och kvalet, börja skriva predikan idag elle inte...? Är så trött att jag tror att jag faller av pinn nu men jag vet allvarligt inte när jag ska hinna annars. Sitter och läser in mig på texterna, vrider och vänder....hur ska jag kunna säga något att leva och dö på utifrån så disparata texter? Nå väl, det ordnar sig nog.
Liten update: Jag jobbar, det går bra. Vi har stökigt, det är mindre bra. Ebba pratar som tusan, det är bra ibland och vi har skaffat en kattunge, det är king!!!!
Nu ska jag nog göra lite nytta ändå. Ha det bäst!

Nu är jag igång, swoosch vad det går!!!

2008-08-21T19:11:00.001+02:00

Nu har jag arbetat i två dagar och oj vad jag känner mig ringrostig men oj vad roligt det är!!!! Idag har jag gjort detta: Skrivit klart ett föredrag, börjat knåpa på en predikan, bråkat med kopiatorn, ringt samtal, varit med på öppen förskola, blivit kräkts på av en urgullig bäbis och haft ett dopsamtal. Lyckligt hemkommen i kräksiga byxor känner jag mig glad men lite bekymrad över helgerna. Mycket barnvakt behövs och man kan ju liksom inte slita ut farmor, det är ju många år kvar än till man kan säga till Ebba: "o`boyen finns i skafferiet liksom brödet, släpp inte in någon och gå ingenstans efter du kommit hem."
Så förutom konfirmandläger, förrättningssamtal och gudstjänster blir nu projektet att hitta ännu en barnvakt....HOho var gömmer du dig någonstans?!!! Ja det där får jag och maken ta och fundera på ett tag.

Jag antar utmaningen!

2008-08-13T19:36:00.003+02:00

Har blivit utmanad att lista tre av mina passioner, så här kommer de:
1. Min familj: man, barn, katt, svärmor, mamma...ja ni fattar, klabbet. Älskar dom!!!!
2. Liturgi, väl utförd, genomreflekterad, vördnadsfull och estetiskttilltalande. Svårt att hitta faktiskt.
3. Ät- och drickbara saker, helst salt, fett och onyttigt då det kommer till mat. Gärna kaffe, bubbelvatten och rött vin att dricka och sedan en snus. Ja ni läste rätt, jag vet att det är onyttigt, farligt och allt det men det är verkligen en passion.

Jag har många fler passioner också men man fick ju liksom bara ha med tre. Näää, nu ska jag nog gå och ta mig en liten varmkorv med bröd och softa framför teven.

It´s the final countdown

2008-07-26T09:04:00.003+02:00

Eller kanske inte...Det kommer nog fler i mitt liv men snart är min tid som hemmamamma slut. Ebba ska skolas in på dagis i mitten av augusti och jag börjar jobba den 20:e. Jag känner mig helt utmattad av att tänka på allt jag vill och ska göra då jag återgår i tjänst. Jag vill utveckla konfirmandundervisningen, fördjupa förrättningssamtalen ( så att de blir mera klargörande och verkligen öppnar för samtal) och framför allt vill jag utvecklas som predikant. Jag är av den bestämda åsikten att det är nödvändigt för varje präst att utmana sig själv, vidareutbilda sig och hela tiden försöka hitta goda former för predikan, samtal och undervisning. Det är så lätt att hamna i invanda mönster, ni präster som läser detta vet nog hur det kan se ut: samma form på förättningstalen, predikans uppbyggnad etc. Någon som har något tips? Som det är nu så känner jag mig ganska ensam och behöver en inspirerande andlig gemenskap där jag kan vara mig själv samtidigt som jag får lite input till nya tankar. Jag tror att detta är nödvändigt för att orka vara en god herde och för att ha något att föda sin hjord, med men hur skall detta ske? Gud har nog något i beredskap får jag hoppas men det skulle vara upplyftande med tips, erfarenheter och tankar kring detta!!!!! Alltså hur förblir vi brinnade i Anden samtidigt som vi kämpar med vardagskyrkans bestyr? Bara tanken får mig just nu att känna mig som ett förbrukat grillkol och det är ju inte så kul.

Präst och kvinna, kvinna och präst.... eller helt enkelt...präst, typ

2008-07-18T22:23:00.003+02:00

Känner mig faktiskt ganska låg just nu, och det med anledning av det jubileum som firas i år med anledning av det beslut som togs för att öppna prästämbetet för kvinnor. Läste bästis Miriams inlägg och hållet helt och fullt med och såg nu programmet hon nämnde och det kändes faktiskt ganska sorgligt. Jag har full respekt för alla som blivit utsatta för kränkningar av olika slag, som lider för sin tro men måste fokus vara på det hemska hela tiden? Känner mig bara så trött. Dessutom har jag svårt för sån där livmodersfeminism som jag tyckte att jag såg i inslaget i kunskapskanalen. Jag har ingen aning om min könstillhörighet har fört människor närmare Jesus, faktiskt inte...det vore ju fint om det vore så men...ja ja.
Ibland är det nog bra att vara kvinna och präst precis som det i vissa situationer är super att vara man och präst, tur att det finns både manliga och kvinnliga präster tycker jag. Jag är alla fall kvinna och präst men jag brukar inte tänka så värst mycket på det, det faller sig liksom naturligt. Brukar ha full upp med att komma ihåg att jag ska besöka den och den, lämna in mina blanketter i tid och ha en hel del begravningar och annat som hör till mitt kall. Hoppas att det här jubileet kan leda till något bra men är tveksam.

Just när saker och ting började se ljusa ut...

2008-06-13T22:15:00.003+02:00

började det mörkna....och nu pratar jag inte om vädret som förvisso skulle kunna vara lite soligare utan om min himla njure. Har inte haft ont på ett tag vilket är smashing och har fått en kallelse till att kolla njuren. Ha, tänkte jag, vad snabba de var *lycka,lycka, lycka*. Så läser jag kallelsen...jag ska alltså befinna mig klockan 8.00 i FINSPÅNG på onsdag!!! Fatta äggskallebyn i svinottan. Läste vidare i papperna och fann att jag inte får äta något med bitar i dagen innan bara soppa och dricka saft och liknande. Undersökningen innebär även att de kommer att sticka mig i armen för att spruta in kontrastvätska men jag är en stor flicka nu...eller en liten men jag kommer att ha svärmor med och det är ju nästan som att ha mamma med sig. Det värsta av allt var det som stod sist, det stod LAVEMANG. Ursäkta detta äckliga inlägg men jag behöver lite "tycksynd" om. Jag ska tydligen gå till apoteket och fixa detta hemma. I anslutning till lavemangsinstruktionerna stod det "observera att syftet med detta är att framkalla diarré" No shit Sherlock, jag tror att det är uppenbart för alla!
Alltså, är det någon som känner för att donera en fin summa pengar, en flaska champagne eller en fet diamantring( obs inget billigt skräp ) till Lisas tycksyndom fond går det bra. Postgironummer eller postadress för gåvor fås via mailen.
Stackars stackars mig!!!

Den som väntar....

2008-06-07T16:50:00.002+02:00

på något gott osv.... Tänkte bara säga att nu har jag fått min champagne. Tog den den vanliga vägen, det kändes fint! Tack Miriam!!!!
De små antiloperna i plast och klistermärkena som man brukade få hos doktorn och tandläkaren kan gå och gömma sig, champagne ska det vara.
Funderar starkt på att skaffa mig flera fobier.

Jag är en hjälte och ingen annan ser det!

2008-05-30T09:51:00.002+02:00

Fatta min besvikelse!!! Har haft något som tros vara njursten, gör ont som #!¤¤3##**'. Beställde tid på den lokala vårdcentralen för att få hjälp. Har även tidigare avlagt ett besök på denna förnämliga inrättning redan i april för samma åkomma. Då, i april, träffade jag en inte helt svensktalande läkare som efter avfärdade mig med att det var foglossning, slog mig i ryggen och skickade hem mig. Ja, då jag nu åter befann mig i den svårartade situationen av att vara i behov av hjälp så må ni tro att jag blev glad då jag äntrade undersökningsrummet och fann samma doktor med sitt himla arabisk-svenska lexikon. Men tur för mig...hon fattade, skämdes och beordrade massor med prover. Redan på telefon hade jag fått i uppdrag att kissa i en påse men en välvillig själ föreslog att jag skulle kissa i en burk, en barnmatsburk...de tog inte emot provet. Ja så nu kommer jag för alltid vara hon som kissade i djungeldessertsburken, det är ju bra.
Fick gå på labb för provtagning och där började problemen. Nålar, sprutor och provrör, det är mina problem. Jag får panik!!! Sist jag belv stucken bröt jag ihop inför inte en men två barnmorskor. Med tanke på barnmatsburken med sitt äckliga innehåll klarade inte mitt ego flera knäckar så jag bet ihop.

Det lyckades!!!! Jag grät inte!!!!

Med allt detta vill jag bara säga att jag är en hjälte, en förebild, en segrare och INGEN ser det! Det jag frågar mig nu är: var är champagnen?! Jag kan ta den intravenöst för jag är inte rädd längre.

Ute och inne sommaren 2008

2008-05-13T10:11:00.004+02:00

Här kommer en lista som jag har totalsnott idéen till från allra bästaste bästis M som har snott den av någon annan.

Inne
Min nya jeanskjol
Att inte städa utan bara lugnt studera förfallet
Vara med en glad och glasskladdig bebis ( jag vet, vi är oansvariga föräldrar)
Att läsa deckare
Be tidegärden
Surströmming (måste ha, måste ha)

Ute
Att inte vara ute utan inne
Etnomode
Då media gottar sig i människors olycka och vi läser skiten
Elgrillar

Det är lördag och jag tror att jag är kär...

2008-05-10T10:54:00.003+02:00

i min man alltså. kanske ingen revolutionerande nyhet men ibland slår det mig. Denna lilla dialog utspelade sig igår:
Jag: I morgon är det lördag, då är det melodikrysset det är skoj. (ok, jag vet att jag är en mes, till mitt försvar kan jag säga att jag aldrig hinner lösa det numera.)

P: Mmmm och då kommer C delen med tidningen. ( För den oinvigde är det en helgdel som rymmer underhållande repotage och en massa födelseannonser)

Jag: Ha! Du vill bara kolla på bebisarna!!!!

P:( något generad) Nää det finns fina bilder på gamla Norrrköping också....

Jag: Du vill kolla bebisar!!!

P: Mmmm...

Ni kanske tycker att det här var ett helt meningslöst inlägg och det är det också och ni kanske skulle säga att min man är en riktig velourmes och jag med. Jag säger att jag är kär och kärlek is the shit.

Trött

2008-05-03T16:23:00.003+02:00

Ibland blir man bara så där mördande trött. Haft trevligt besök av vänner, härligt men så smyger sig tröttheten på. Golvet som skulle dammsugas och torkas, toaletterna som skulle skuras....jadajadajada. Jo men visst, här sitter jag och dricker pissljummet te och lyssnar på dottern som leker med sin nya spelande leksakstraktor. Den är fin. Undrar var batterierna sitter?

Liten vårblomma

2008-04-19T10:22:00.000+02:00

Duktig flicka och intelligent pojke

2008-04-19T09:32:00.002+02:00

Först en uppdatering: Ebba kryper som bara den, säger mamma, pappa, namnam och något som faktiskt låter som Ebba. Hon reser sig mot allt möjligt och omöjligt och gillar att stoppa fingrarna i eluttag men petskydd är nu installerade så jag tror att hon överlever. Nu till mina funderingar:

Jag har tänkt ett tag på hur det pratas om kvinnor och mäns respektive pojkar och flickors förmåga i yrkesliv och skola. Är det inte ofta så att flickor/kvinnor ofta benämns som duktiga och ambitiösa medan pojkar/män som presterar bra ofta benämns som intelligenta?! Allt detta skulle vara gott och väl om begreppen hade likvärdig status men frågan är om de har det? Kanske gör jag en höna av en fjäder men finns det inte något slutet över att vara ambitiös till skillnad från att vara intelligent?! Är du smart så kan du med extra arbete komma hur långt som helst medan den "duktiga flickan" liksom har uttömt sina små grå och kämpar på ren vilja. Det jag menar är inte att det är något fel med att vara ambitiös och kämpa, nej det jag menar är att jag tror att det finns olika sätt att prata om kvinnors och mäns prestationer som inte alltid överensstämmer med sanningen, som kommer ur stereotypa sätt att se på könen och som hämmar samhällsutvecklingen och män och kvinnor både som grupper och enskilt. Så tänker jag, hur tänker ni?

Dagens outfit

2008-02-05T20:26:00.000+01:00

Ebba i olika tjusiga kreationer med och utan köttfärssås.
Ibland brukar jag läsa modebloggar för att... ja varför gör jag det egentligen? Kanske för att det helt enkelt är väldigt avkopplande. Tänkte lägga in en bild med dagens outfit vilket är väldigt populärt på vissa bloggar. Den unga kvinnan har då dagen till ära fotat sig själv i något fint och moderiktigt och jag tänkte att jag skulle göra en diskbänksrealistisk variant av det hela. Eftersom jag tycker att det är viktigt att använda sin fantasi får ni outfitten beskriven i ord. Here it goes: grå slapp kofta från H&M, urtvättad martinblå trikåtröja med vita ränder och åtta år gamla Leejeans med köttfärssåsfläckar på. Till detta svarta strumpor med lite fastklibbade riskorn under och nej... håret är inte plattångat. Allt detta finns förmodligen i en Myrorna butik nära dig. Egentligen brukar jag vara noga med mitt yttre, sminka mig och så och det har jag gjort även idag men kläderna, det är hopplöst!!! Det måste vara sådant som man kan tvätta lätt. Ibland försöker jag vara lite finare för min egen självaktnings skull men det brukar bara bli bökigt. Nå väl min tid som fashionista kommer väl också *flin*. Nog om detta i-land problem. Kolla in värsta puman i början av inlägget istället, så fin kan bara hon vara!

Lite nya Ebbabilder

2008-01-29T17:20:00.001+01:00

Om yta och djup

2008-01-28T08:49:00.000+01:00

För ett tag sedan hade Stora syster i vassen ett inlägg om prästers skor som renderade många kommentarer. Började fundera lite över detta... visst, det är inte livsviktigt men ändå, hur tänker man kring prästens kläder. Är det ok med vad som helst eller tycker man att det ska finnas någon direkt klädesetikett? Kan man ha jeans, röda naglar och joggingskor eller hur uppfattas det? Jag är extremt tråkigt klädd både då jag är i tjänst och annars men jag funderar ändå...och gissar att det säkert finns en hel del tankar där ute. Hur tänker ni?

Handsken är kastad - Sju sanningar om mig.

2008-01-22T17:14:00.000+01:00

Min gamla kompis från skoltiden har utmanat mig så här kommer sju sanningar om mig:
1. Jag har en nyckelharpa och vill lära mig spela men frågan är bara när.
2. Jag skulle även vilja kunna spela dragspel.
3. Finska är det absolut vackraste språket förutom nytestamentlig grekiska. Den grekiska grammatiken är ett gudsbevis i sig.
4. Jag skulle vilja ha många barn men man måste ju vara två om det *ler*.
5. Då jag var gravid gick jag upp 22kg.
6. Jag kan om och om igen gå igenom högmässans ordning mentalt bara för att jag älskar den så mycket.
7. Jag älskar att tvätta håret och skulle kunna göra det flera gånger om dagen. Står alltid och luktar på massor med schampon innan jag köper.

Nu vill jag veta saker om er! Miriam, Hosanna, Liza, Bibliotekarien är särskilt utmanade.

Jag - en riktig kvinna!

2008-01-11T20:08:00.000+01:00

Äntligen har jag fått det bekräftat jag är kvinna ändå från de lackade naglarna och ner i stilettklackarna, hurra! Ta chansen gör det intelligenta testet du också och kom ihåg att flest poäng ger goda chanser till en mycket framstående position i samhället *moahahaaa*. Medelpoängen är 115 och själv fick jag 315.
Testet finner du här

Vigning till Jesu Heliga Hjärta

2008-01-05T19:18:00.000+01:00

Så här i början av året finns fortfarande hoppet om att kanske klara av att hålla några av de nyårslöften man eventuellt avgett. Jag har inte avgett några nyårslöften men att ge hela mitt hjärta till Jesus får jag göra varje dag året om. Därför kommer här en helt underbar vigningsbön av den Heliga Margareta Maria Alacoque (1647-90).

Jag N. skänker och viger åt Dig vår Herres Jesu Kristi Heliga Hjärta, min person, mitt liv, mina gärningar, mina svårigheter och lidanden för att i all framtid med allt vad jag är och äger endast ära, älska och förhärliga Dig. Det är mitt fasta beslut att helt tillhöra Dig, att göra allt av kärlek till Dig och att av hela mitt hjärta avhålla mig från allt ont. Jag väljer Dig därför till målet för min kärlek, till mitt livs Beskyddare, till Garanten för min frälsning, till hjälp mot min svaghet, till gottgörelse för mitt livs alla synder och till en säker tillflyktsort i min sista timma.
Heliga Hjärta, fullt av godhet och mildhet, var mitt försvar hos Gud, den Himmelske Fadern, och tag bort Hans vredes rättvisa straff från mig. Heliga Hjärta, fullt av kärlek, till Dig sätter jag allt mitt hopp. Jag är rädd för min svaga och syndiga vilja, men hoppas allt av Din godhet. Utplåna därför hos mig allt som kan misshaga Dig eller stå Dig emot.
Må din rena kärlek genomtränga mitt hjärta, så att jag aldrig kan glömma Dig eller skiljas från Dig. För din oändliga godhets skull ber jag Dig att Du skriver mitt namn i Ditt Hjärta, för jag vill att hela min lycka och min ära ska vara att leva och dö i Din tjänst. Amen.

Maken har fått pippi

2008-01-05T11:39:00.000+01:00

Snön yr idag liksom igår och igår såg vi några domherrar i vår häck. Maken förvandlades helt plötsligt till Fransiscus och sprang ut i lodenrock och keps á la brittisk herre och satte upp två julkärvar utanför köksfönstret. Efter ett tag då han inte sett några fåglar blev han bara tvungen att flytta kärvarna eftersom "de naturligtvis stod för oskyddat". Idag har han verkligen fått total pippi. Han skulle bara åka till återvinningsstationen men kom tillbaka med sex talgbollar så nu hänger de lite överallt. Han har startat ett fågelreservat helt enkelt och springer fram till fönstren och tittar hela tiden. Väntar bara på att han ska ställa sig på trappan och ropa kom och ät också. Nästa projekt är tydligen ett litet fågelbord som ser ut som ett litet hus, ja jag säger då det... Kanske vaknar man en morgon och blir tvungen att schasa bort några sömniga talgoxar och en gråsparv från frukostbordet.

Inför det nya året - Vad drömmer du om?

2007-12-31T13:03:00.000+01:00

Ett år har gått till ända, ett för mig, väldigt händelserikt år och kanske vore det hög tid att summera...Men jag avstår. Pratade med min man igår kväll om drömmar, vad är det vi drömmer om egentligen? Vad vill vi och vad önskar vi?
Då vi är mindre drömmer vi om allt mellan himmel och jord, vi gör oss bilder av hur livet ska bli och jag snuddade igår vid tanken att jag kanske drömmer och hoppas mindre nu än förr. Kanske, men än finns drömmarna och förhoppningarna. Nu rör det sig dock inte om att få bli balettdansös eller att få en vit häst men ändå...
Inför det kommande året eller kanske snarare åren drömmer och hoppas jag att E ska få växa upp till en nöjd och harmonisk kvinna, jag drömmer om att skriva en avhandling, om att få arbeta och se hur församlingslivet växa och jag hoppas att jag någon gång ska kunna lära mig smida silver. Dessutom hoppas jag att vi alla i familjen får ha det bra, att vi får vara friska och vara tillsammans. Vilka drömmar har du?
Gott Nytt År!

Munnen talar det som hjärtat är fullt av

2007-12-12T22:00:00.000+01:00

Idag har jag gått och irriterat mig över vad som hela tiden kablas ut i nyheterna, ja ni kan inte ha missat det: ICA och deras äckliga köttfärs. Det är verkligen en skam att sådant sker då vi har så strikta restriktioner men hur många har blivit dåliga av att äta köttet? Den verkliga frågan som jag ställer mig är varför detta blivit så stort?! Vi ser bilder på svältande barn i TV men vi pratar om köttfärs som blivit ommärkt i det rika landet Sverige. Runt om i världen dör människor pga. svält och sjukdomar som orsakas av förorenat dricksvatten men det som hela tiden diskuteras i nyhetsprogrammen är just ICAs svek. I Radions "Ring P1" var detta ett hett ämne idag och jag kan inte annat än att tänka på att munnen faktiskt talar det som hjärtat är full av, just nu är det kanske ICAs ruttna köttfärs och om vi ska våga ha några köttbullar på julbordet i år. Stackars oss, inga köttbullar, då blir det ju ingen riktig jul...

Önskelista

2007-12-10T19:08:00.000+01:00

Som man brukar säga "det lackar mot jul"......ok, än är det bara andra advent men snart. Har haft fullt upp med allt här hemma. P har målat om både yttre och inre hallen, vi har köpt nya hallmöbler och det blev så snyggt! Vi åkte till Kamprads förnämliga varuhus medan E var med farmor. Det hade gått ganska bra även om E vägrade äta ända till vi kom hem. Då gav jag henne en burk mat och hon åt den kall med en blick som likade de svältande barnen i Afrika. Nå väl, har för blivit utmanad för en evighet sedan så nu kommer min önskelista:
1. Snö
2. Ett ommålat sovrum med en ljus fondtapet och inte den läskiga japansk inspirerade som P brinner av längtan att sätta upp. Jag säger bara röda och rosa blommor och svarta grenar så fattar ni...epilepsivarning
3. Massa god mat
4. Att de som saknar mat ska få det.
5. En fin julkrubba
6. Rejäla gudstjänster och väckelse
7. En vetevärmare till min trasiga rygg. E börjar bli tung

Oki, det var allt. Undrar vad tomten har i säcken?

Dagens utmaning: Vi tillsätter en arbetsgrupp

2007-11-23T11:48:00.000+01:00

Då alla vaknat i det Linderothska hushållet satte vi oss för att äta frukost. Denna dag kom SKT dvs Svensk Kyrkotidning. Ni vet den som ser ut som afasiföreningens månadsblad och som enligt min åsikt har ett lika spännande innehåll men denna gång var det annorlunda. Ingvar Laxvik, präst och fd. chefsredaktör för Kyrkans Tidning hade skrivit en artikel som fångade mitt intresse. Rubriken löd: "Vad gör prästerna nuförtiden?". Jag anser att frågan är befogad och jag har nu börjat fundera...vad gör jag hela dagarna då jag är i tjänst? Jag har inte, som Laxvik skrev, 250 konfirmander, jag behöver inte medla mellan makar som vill skilja sig och kyrkobokföringen är inte vår uppgift längre, så vad gör vi i kyrkan nuförtiden? Laxvik pekade mot att det hålls en hel massa möten och prästerna fortbildas hela tiden och jag upplever att detta tar väldigt mycket tid och ger oftast pytteliten utdelning. Varför har det blivit så? En teori är att Svenska Kyrkan har drabbts av en identitetskris. Detta är ju inget nytt fenomen, så har det ju varit länge. Man vet liksom inte vad man är längre. Å ena sidan har man ett arv att förvalta, en bekännelse att luta sig mot och å andra sidan har vi en situation där få är aktiva medlemmar och ett allmera mångkulturellt samhälle. Man vill nå ut men vet inte hur. Lösningen på de flesta problem blir möten. Men resultatet???
Sedan har vi det där med hur arbetet inom arbetslaget läggs upp. Upplever ofta att alla beslut ska tas i alla instanser för att alla ska bli delaktiga men resultatet blir enligt min mening att man till slut inte vet vad som har sagts och man har ingen aning om vem som har huvudansvaret och därför händer det inget. Man har arbetsgrupper, ledningsgrupper, underchefer, överläggningsdagar mm men blir det bättre för det. Frågan som kvarstår tycker jag ändå är: Vet vi vilka vi är? Då vi vet det kanske vi kan börja göra det vi ska istället för att prata om vad vi ska göra.
OK Dagens utmaning! Vi tillsätter en liten fin arbetsgrupp för att lyfta frågan hur vi ska komma vidare i detta. Sätt er ner med det beska bryggkaffet som har stått på för länge i de obekväma kommunalhusliknade möblerna och börja samtala. Kom ihåg att alla ska få komma till tals, ingen ska behöva känna sig kränkt och lägg gärna ett genusperspektiv på det hela. Kan ni härbergera detta? Alla anställda och lekmän är inbjudna.

Snön ligger inte vit på taken men bara mamman är vaken

2007-11-23T09:11:00.000+01:00

Jag är inte alls förtjust i novembermornar det är liksom för "Norénskt" för mig men nu sitter jag här alldeles ensam och maken och dottern sover. E har redan varit uppe en sväng och mumsat i sig sin gröt. Det är nästan en andaktsstund, hon "mmmar" och smackar och äter med god aptit upp gröten med banan på. Så nu sitter jag här medan de sover och njuter faktiskt av en stilla novembermorgon. Borde nog skriva något mer djuplodande eller skojsigt åtminstone för att tillfredställa min man som tycker att jag skriver alldeles för sällan på bloggen men väljer istället att avstå för att bara vara. Känner mig tillfreds.

Jag antar utmaningen

2007-11-22T10:13:00.000+01:00

Jag är inte så mycket för listor. Läser gärna andras men är nog för tråkig för att fylla i dem själv men för att inte verka ännu tråkigare för att jag aldrig antar en utmaning så kommer min lista här:
Vad gjorde du för tio år sedan?
Gick på gymnasiet var allmännt kulturell och dryg som få.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Jag höll på att avsluta mitt pastorsadjunktsår och sökte ny tjänst.

Fem snask jag gillar:
surt godis, nappar (dvs. Haribo inte Ebbas), japanmix (naturgodis), chillinötter och saltlakrits.

Fem sånger som du kan hela texten till:
Litanian, begravningsbönen, Härlig är jorden, Tack ska du ha ( barnsång från cd:n Nalle Pettersson. Sjungs med fördel då E äter gröt och börjar bli less) och Hästar frusta bjällror klinga (skillingtryck)

Vad skulle du göra om du var miljonär? Beror på hur många miljoner. Köpa ett hus, ge bort pengar till välgörande ändamål, spara till Ebba.

Fem saker som du gillar att göra: Vara med Pär och Ebba, fika, bada badkar, fira gudstjänst och sjunga.

Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Silver tights, moonboots, snowjoggers, cowboyhatt och brett bälte á la nittiotal.

Fyra favorit saker:
datorn, filofaxen, min nya kappa, mobilen.

Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen:
Emelie, Vera, kaplanen, Hosanna, Vittra.

Jaha det var det jag var...

2007-11-20T16:07:00.000+01:00

Följde trenden och gjorde testet. Resultatet blev ganska oväntat att jag var mest ortodox, men det var det där med mysteriet som förmodligen gjorde det. Ja så kan det gå när inte haspen är på

Eucharistic theology
You scored as a Orthodox
You are Orthodox, worshiping the mystery of the Holy Trinity in the great liturgy whereby Jesus is present through the Spirit in a real yet mysterious way, a meal that is also a sacrifice.
Orthodox
94%
Catholic
88%
Luther
38%
Zwingli
13%
Calvin
0%
Unitarian
0%

Lite Ebbabilder

2007-11-18T15:20:00.000+01:00

Jag och E i Söderköping
Pappa och E vid köksbordet
Världens finaste
Trött
En god bok, det ska börjas i tid

ombytta roller?

2007-11-18T09:14:00.000+01:00

Nu är jag tillbaka igen...har bara inte haft tid eller jo men kanske inte ork. E tar lite på krafterna just nu. Hon tycks hela tiden vilja utforska nya saker i tillvaron. Att äta flaskan är trist, så trist att man måste ge henne den då hon håller på att somna, är hon vaken har hon inte tid liksom. Provat lite med smakportioner och det har väl gått lite sådär...gröt tycker hon är ok, potatis och palsternacka är lite läskigt. Det hela beror på humörer.
Ibland slås jag av hur ett förhållande mellan man och kvinna kan vara så mångfacetterat eller hur ska jag uttrycka det. Jag reflekterar sällan medvetet över könsroller, tar det lite för givet att jag ska få vara den jag är och att jag ska få ta plats. Så är det också i min familj, vi är som vi är med våra egenheter. För någon dag sedan städade jag och maken huset. Efter att allt var klart så stod han i sina slitna manchesterbyxor och gubbstrumpor och uttryckte att vi bara måste "inventera vår förråd av dukar". Jag kände mig tveksam till projektet för i ärlighetens namn: vem bryr sig?! Han mätte och rullade och vek och jag fick hålla i. Längst upp på högen lade han en julduk och mummalde något om att ja snart ska vi ha den här, bäst att lägga den överst. Ibland tror jag att jag är gift med Martha Stewart. På något sätt kändes det lite som vi hade lite ombytta roller men jag är verkligen inte intresserad av dukar och gardiner det är däremot han. Han kan prata oavbrutet om vilken fär de nya gardinerna i vardagsrummet ska vara och att vi bara måste putsa upp silvret så som det ser ut. Då är det läge att koka en kopp kaffe och försöka undvika vidare inblandning. Då han började proklamera att vi måste åka till hans mamma för att mangla började jag febrilt att tänka ut en flyktplan.
I vissa fall finns blinda fläckar i hans Martha personlighet. Låg igår och läste en damtidning ( jo jag gör det understundom, jag erkänner). Slog så upp en sida med test av underlagskräm där de hade smetat ut lite kluttar för att visa. Maken tittar snabbt i tidningen och säger:"jag som trodde det var bindor men så ser jag att det är pålägg". Ja vill man ha Lancome eller Clinique på frukostmackan det är frågan? Jag skrattade så att jag tjöt.

Skäl vs. själ

2007-10-16T20:09:00.000+02:00

Sitter och bloggar lite för att liksom slappna av efter dagens begivenheter. E sover i sin säng och tvätten snurrar runt i maskinen *pust*. Så lyckas jag att gå in på blygers blogg och ser där att det finns ett inlägg om varför man ska vara medlem i Svenska kyrkan. På Svenska kyrkans egen hemsida listas sju skäl för att man ska vara medlem. Gå gärna in på hemsidan och kolla vad som står. Jag listar de sju skälen här:
1. Livets stora händelser.
Under den rubriken tas det upp hur vi människor behöver högtider och riter. "I Svenska kyrkan finns en lång erfarenhet av att välkomna det nya barnet" Jaha var det så det var tänkt med dopet, jag hade ju börjat undra vad jag sysslar med?!

2. Solidaritet för alla - överallt
Rättvisearbete, fattigdomsbekämpning mm.

3. Barn och ungdomar
Här lyfts konfirmandarbetet fram bland annat.

4.Kultur, musik och körer
Vet ni att i Svenska kyrkan kan man som medlem utveckla sin musikalitet!!! Hurra!

5. Kyrkobyggnaderna- historiska landmärken
Ja ni förstår säkert själva.

6. Olyckor, kriser och katastrofer
Här tas det upp att Svenska kyrkan aldrig är långt bort då något svårt händer. Exempelvis så nämns stormen Gudrun, Estoniakatastrofen, tsunamin mm.

7. En plats för eftertanke.
Ja det vill man vara och där kan man fixa möten med Gud. Gud nämns faktiskt här!

Ja jag vet att det är elakt och bittert om en kyrka som jag älskar så mycket. Kanske just därför...
Om jag tittar på dessa skäl så skulle jag faktiskt lika gärna kunna gå med i Amnesty, ge bidrag till SIDA, starta upp en fritidsgård, gå med i någon musik- eller konstförening samt vara stödjande medlem i en förening för ett utökar civilförsvar eller varför inte starta upp "Räddningstjänstens vänner". Gud nämns som jag kan se det vid två tillfällen, Jesus nämns aldrig...varför inte. Det som gör kyrkan till det den är, det radikala budskapet om frälsningen i och genom Jesus Kristus nämns inte också undrar vi varför människor inte vet vad vi gör i kyrkan!
Det finns massor av goda skäl för att vara med i Svenska kyrkan så varför kan man inte lista det som då är specifikt för just kyrkan?!! Budskapet blir lite grann som en tv-shop reklam för något universalmedel. Man kan ha smörjan än här och än där men egentligen funkar den dåligt lite varstans och man undrar varför man köpte den från början. Likt tv-shop känns dessa skäl också som att man vill försöka få människor att behålla sina medlemskap med lite dubiösa metoder, lite dåligt samvete och så där... Nej de där skälen de ger mig faktiskt bara ont i själen.

VDM: Väldigt Dåsig Mamma

2007-10-08T20:11:00.000+02:00

Det är märkligt hur livet liksom kan te sig mörkt och dystert då man inte fått sova så mycket som man behöver. E som tidigare sov så bra har nu haft en period då hon ätit väldigt många gånger på natten vilket gör att jag nu upplever en allmän ångest över mitt stripiga hår, den totala avsaknaden av ett adekvat språk då det kommer till att förmedla evangelium både i förkunnelsen och i psalmerna, ja menar fattar en oinsatt människa något....vad kan vi göra åt saken?! Snart får jag dessutom sätta upp en skylt i tvättstugan som signalerar lavinfara, så mycket tvätt, så lite ork *suck* Tänk vad sorgligt att bli begravd under smutstvätt, dra sina sista skälvande andetag i makens gamla prästskjorta. Bäst att inte gå in där då jag är ensam hemma, i fall att liksom.
I senaste numret av SPT handlade ledaren om prästen som VDM, Verbi Divini Minister, dvs. det gudomliga ordet tjänare och det fanns även en recention av Bo Larssons nya bok som handlar om predikan. Detta fick mig att fundera över hur förkunnelsen är i våra kyrkor idag och jag bli inte så glad då jag tänker på saken faktiskt. Det är sällan jag upplever att jag får något att leva och dö på och jag kommer sällan ihåg vad jag har hört. Jag som är vigd till att vara VDM försöker ta detta på allvar som nog alla präster gör, men når jag fram, fungerar mitt språk, är jag sann mot ordet?
En sak är säker i alla fall: jag måste läsa Bo Larssons nya bok, inte för att jag tror att jag håller med honom, det kan jag nog säga redan nu att jag inte gör utifrån annat jag har läst av honom, utan för att han påverkar många unga präster. Han har varit lärare för blivande präster i predikan och jag tror att han åtnjuter en viss respekt hos många. Jag vill veta hur det tänks. Själv känner jag mig ofta som "en uppvisning i artonhundratalsretorik" som en god vän uttryckte det. Jag har svårt att predika på något annat sätt. Men är det begripligt för den som ramlar in från gatan? Hur kan man nå en ökad förståelsegrad för en större del av församlingen. Finns det någon gemensam begreppsmässig grund att utgå ifrån? Eller har vi blivit så sekulariserade och individualistiska att ett kollektivt tilltal som predikan egentligen är, är omöjligt? Kanske allt måste bygga på individuella möten? Måste synd och nåd alltid förklaras eller ska man helt enkelt säga något annat, men blir det inte lite omständigt då?
Ja, egentligen vet jag väl var jag står...man ska bara inte tänka på sina prästlöften då man har sömnbrist, allt blir så jobbigt då.

Du vet väl om att du är värdefull.... eller vet du inte det?

2007-10-01T12:03:00.000+02:00

Jag har alltid älskat att sjunga och jag älskar psalmboken. Då jag är hemma ensam eller som nu med E så sjunger jag rätt mycket för henne, mig själv och Gud. Det blir alla möjliga psalmer allt från tunga gamla psalmer från ortodoxins dagar till nyare psalmer i Verbums tillägg.
Det finns dock en psalm som jag personligen inte är så förtjust i men som är oerhört populär i alla möjliga sammanhang och det är psalm 791: "Du vet väl om att du är värdefull". Den älskas av konfirmander, konfirmandföräldrar, gamla mormor och den önskas ofta till dopgudstjänster men också till begravningar. Min fråga är varför? Finns det i den här psalmen något som svarar upp mot det som människor behöver, något som ligger i tiden eller uttrycker den något evigt.
Melodiöst tycker jag att den är svår, speciellt då den ska fungera som församlingssång. Den spänner över ett tonmässigt stort register och de avsnitt som är tänkta för försångare är svåra att få till gemensamt, texten i sig är inget mästerverk, så vad är det som gör den så bra?
Här kommer texten:
Ref:Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Det finns så många som vill tala om
att du bör vara si och så.
Gud Fader själv han accepterar dig ändå
och det kan du lita på.

Ref: Du vet väl om..

Du passar in i själva skapelsen,
det finns en uppgift just för dig.
Men du är fri att göra vad du vill med den,
säga ja eller nej.

Ref: du vet väl om...

Vad finns det i detta som talar in i människor eller är det bara en trendig psalm helt enkelt?!

Det finns väl inga texter som inte kan tolkas olika beroende på hur man väljer att associera och därför berör den här texten säkert människor på olika sätt. Då jag tittar på den väcks tre parallella tankespår. För det första kanske man i texten kan se ett uttryck för ett okränkbart människovärde som inte främst beror på vad du gör utan vem du är i dig själv och på Guds ovillkorliga kärlek till människan. I dagens prestationsinriktade samhälle där du är vad du gör så tror jag att många längtar efter ett verkligt människovärde som är okränkbart och oberoende av prestationer av olika slag. Å andra sidan så kan man i texten se en alltför stark fokusering av människan. Gud blir någon slags serviceinstitution för oss som ska bekräfta oss utan att ställa krav, också detta tror jag ligger lite i tiden, det var den andra tanketråden. Den tredje och sista tanketråden är språket som är påfallande enkelt. Kanske är det så att det här är en psalm som inte kräver några tankekrumbukter alls för att den inte innhåller några egentliga teologiska begrepp och därför blir den tillgänglig för alla.
Kanhända gör jag för mycket av psalmen, kanske är det så att den helt enkelt bara är en klämmig och gó låt...

babycafé - uppföljaren

2007-09-19T20:28:00.000+02:00

Jo så har man varit där då och det var...helt ok men lite ensamt känns det ju. Det var inte fullt så grinigt idag och det var en hel del nya ansikten några var riktigt stimulerande att prata med och jag stannade faktiskt ganska länge. Om jag går ganska regelbundet kanske jag kan lära känna några lite bättre men än så länge verkar alla liksom lite kompismonogama. Ja ja vad är väl en barnvagnspromenad i duggregn eller en kopp bryggkaffe i ett slitet Marbodalskök...tråkigt och trist eller helt underbart...!
Nu ska maken och jag ha vuxen tid- det innebär att vi ska sitta ner och prata med varandra men om jag får gissa kommer vi att bli så sömniga att vi blir tvingade att lägga oss.

Sleep tight and don´t let the bedbugs bite.

Ett nytt försök.

2007-09-19T09:47:00.000+02:00

Jaha, då var det onsdag igen och babycafé och jag tänker göra ett nytt försök. Denna gång utan att vara med på sångstunden, jag har helt enkelt inte kommit dit än.
Känner efter...jo jag är taggad. Har bestämt mig för att använda en mera offensiv social stil tillskillnad från förra gången då jag mera tillbakalutad iakttog hur småbarnsmammor bör bete sig. Jag tror nog att jag nu har gjort tillräckligt med research för att kunna smälta in och avancera socialt.
Som farmor skulle ha sagt: "det här, det blir alla tiders" eller som en av mina främsta förebilder skulle ha sagt: "det här blir superoptimoptipoptipangfenomenaliskt!"*
Nu ska jag bara klä på E hennes Hello Kitty-velourdress.
Återkommer!

* För er oinvigda så är detta Mary Poppins

Var har din postlåda bott?

2007-09-18T11:21:00.000+02:00

Eftersom jag är hemmamamma för tillfället blir det en hel del radiolyssnade för min del både p1 och ja, jag skäms nästan att säga det men...Lugna favoriter. På Lugna går det en radioreklam där Lill-babs berättar på vilka adresser hon bott under sitt liv och då började jag tänka efter vart jag bott hittills. Håll i er för nu kommer det:
I ett kedjehus på radhusvägen 1b (missvisande adress), i en lägenhet på kolbacken, i villa på tuvvägen 5, i radhus på radhusvägen 12b, i radhus på radhusvägen 12c ( japp du läser rätt, mamma och jag har bott i tre olika hus på samma gata), i litet rum med hård säng på Hagabergs folkhögskola i Södertälje, i ännu mindre rum med mjuk säng på Malungs folkhögskola, i liten lägenhet på Odengatan 13 i Uppsala, i studentrum på Arken på Sturegatan i Uppsala, i tre olika rum på Norrbyhus på S:t Johannesgatan i Uppsala, i dragigt hus på Trollvägen i Mölnbo och nu på Ekkällavägen i Östra Husby. Man hinner en del på 28 år även om det inte alltid känns så. Var har din postlåda bott?

Trött, trött, trött...

2007-09-17T20:50:00.000+02:00

Idag har varit en ovanligt seg dag. E har sovit dåligt två nätter nu, tappat nappen, vaknat och gråtit. Hon har sovit dåligt på dagen också så nu ikväll var hon så övertrött så att hon nästan inte gick att få att sova men nu sover hon lungt i sin säng och jag får pusta ut.
Har tänkt på att det finns väldiga likheter mellan nåden och att få bli förälder. Nåden är gratis men inte billig, den flödar fram för att Jesus har lidit och dött för oss och den kräver att få genomsyra hela vårt väsen. Så är det också med barn, de är gåvor, men de är inte billiga. De kostar i fullkomligt engagemang, oro och hängivenhet. Bara en tanke, en trött sådan.

Babycafé, solsken och välsignelse

2007-09-13T14:51:00.000+02:00

Idag skiner solen över Östra Husby och E och jag har varit på promenad. Jag hoppas nämligen på att få upp lite flås så här två månader efter förlossningen. Tänk, det var bara två månader sedan och ändå har så mycket hänt, med mig, med E, med vår familj. Allt är annorlunda men bra. Livet har en annan lyster, ett annat djup men också en annan sårbarhet.
Igår gick jag till det kommunala babycafeét för att se om jag om möjligt skulle kunna lära känna några andra mammor på orten. Jag hade fått höra att det denna gång skulle pratas smakportioner och eftersom jag är en kunskapstörstande individ så begav jag mig helt sonika dit. Jag slog mig ner i en soffa och småpratade lite med några mammor, sedan började sångstunden. Jag började känna mig lite obekväm, det kändes ganska främmande att sjunga sådana rörelsesånger för E som är så liten. Betänk nu att jag i mitt eget arbete brukar delta i olika sångstunder för barn men nu var jag glad att E ville äta, LÄÄÄNGE. Avslutningen bestod i att alla mammorna lade sig på golvet med barnet på magen och musik spelades som handlade om vinden och så viftades det ovanför dem med något som likade ett enormt flerfärgat cirkustältstyg (hoppas att ni ser bilden framför er *ler*). Jag tänkte i mitt stilla sinne som det lågstadiebarn jag är: jag är inte med.
Efter detta kom det hett efterlängtade föredraget. Det inleddes med en svajjig videofilm om barnfamiljens mat, fascinerande....inte. Tyvärr gav detta lilla föredrag inte någon intellekuell stimulans, vad hade jag väntat mig? Sedan blev det fika men även där hade jag otur. Hamnade bland mammorna som drabbats svårt av tvåbarnschocken och som var aningen trötta och sura.
Kände nästan att här krävs det nästan framstupasidoläge med latte intravenöst. Enligt dessa mammor fanns det inget så hemskt som att ha två barn, att ha ETT barn var väl ingen konst men TVÅ, då du! Jag började känna mig lätt obekväm där jag satt sminkad, nyduschad med min kaffekopp och min glatt leende E i en babysitter, min tillvaro tedde sig i ljuset av deras berättelser som rena vilohemmet. Ska vi någon gång våga oss på ett barn till?

Den stora behållningen av babycafeét var att jag fick se barn som är några månader äldre än E och se hur fort allt går. Jag började tänka på hur mycket som har hänt på de senaste månaderna. Jag kommer ihåg vår första natt med E. Hon föddes kl 22.42 och vi blev flyttade till ett eget rum på BB mitt i natten. Pär var helt slut så han somnade i sin inte allt för ergonomiskt anpassade tältsäng så fort han lagt sig och snarkade. E låg i sin plastlåda och gnydde och tycktes inte vilja somna. Jag tog henne och la henne bredvid mig i min säng och hon somnade ögonblickligen. Den enda i det rummet som inte sov var jag, jag kunde helt enkelt inte, det var för mycket som snurrade runt inne i mig. Där och då fick välsignelsen en ny innebörd. Vi hade blivit välsignade och hon låg och sov bredvid mig. Jag kommer ihåg att jag tänkte på när Aron fick befallningen att utdela Herrens välsignelse över folket.

"Herren talade till Mose:

Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn ska ni säga till dem:

Herren välsigne dig

och bevare dig.

Herren låte sitt ansikte lysa

över dig

och vare dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till dig

och give dig frid.

På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."

Jag fick ge detta till E första natten, det var stort och jag är glad att jag blev påmind om detta.

Kram

Hemmamammans rop ut i cyberrymden

2007-09-11T21:04:00.000+02:00

Välkommen kära surfare!
Jag har äntligen tagit mig tid att skaffa mig en egen blogg.Ni förstår jag är nu hemmamamma i ett år med Ebba två månader och mina dagar är väldigt späckade med allehanda saker som att byta blöjor, byta kläder på Ebba efter olika typer av läckage, laga mat, gå på öppna förskolan och amma, amma, amma....
Det är märkligt hur dagarna bara går då man har barn, vips så var klockan fyra och pyamasen ligger fortfarande i en hög på golvet vid sängen om jag ens kommit ur den. Men egentligen, vad spelar det för roll om jag inte är någon fashionista just nu det hinns nog med senare.
Som så många andra så tänker jag blogga om sådant som jag tycker är roligt, tråkigt, upprörande etc. för sannngen att säga, livet som hemmamamma kan vara lite enahanda ibland och då kanske detta kan vara lite stimulerande, vem vet?!
Tills vidare: ha det bra!