Fråga barnpsykologen

Min dotter är en välmående, aktiv och frågvis tös på 1.5 år. I morse satt hon och åt frukost med mig och sin far. Medan jag hade näsan i kyrkans tidning hörde jag hur hon sa: "Kristi kropp". Jag blev naturligtvis osäker om jag hade hört rätt så jag tittade upp och mötte då faderns blick...jo vi hade båda hört samma sak. Hon lyfte upp sin lilla kladdiga smörgås och gav mig en bit och sa igen: "Kristi kropp". Nu undrar jag, har hon tagit skada på något sätt, kommer hon att bli mobbad på dagis i händelse av att hon skulle sluta leka med lego och börja leka nattvard eller har hon fått en ovanligt tidig prästkallelse?
Tacksam för svar / orolig prästmamma

Varning för patetiskt gnäll!

jag är rädd för att jag måste gnälla lite nu och det blir extra patetiskt eftersom jag inte har något konkret att gnälla över allt är bara fel, jag är fel, mitt hus är fel, jobbet är fel fast egentligen är inget egentligen fel det bara känns så.... jag känner mig bara så himla irriterad, mest på mig själv för att jag är irriterad hela tiden. Huset känns sunkigt och idag slickade katten i avloppet....fy vad äckligt och vad irriterad jag blev. Idag hade vi konstruktiva möten och planeringar på jobbet....fy vad jag fick myror i baken...och vad irriterad jag blev. Min man åkte bort nu ikväll, det hade vi bestämt sedan länge....men åh vad irriterad jag blev. Byxorna har suttit oskönt hela dagen och nu sitter jag och tjurar i mysbyxor, fy vad dryg jag är...jag kan inte prata med någon ikväll för jag är surast i stan. Stackars min helt ovetande man då han kommer hem, han kommer att mötas av Magica de Hex i mysbyxor. Kanske det finns några överblivna pepparkakor längst in i skafferiet som jag kan bota mig med?! Nå väl, som man sjunger i sången: imorgon är en annan dag.