Skäl vs. själ

Sitter och bloggar lite för att liksom slappna av efter dagens begivenheter. E sover i sin säng och tvätten snurrar runt i maskinen *pust*. Så lyckas jag att gå in på blygers blogg och ser där att det finns ett inlägg om varför man ska vara medlem i Svenska kyrkan. På Svenska kyrkans egen hemsida listas sju skäl för att man ska vara medlem. Gå gärna in på hemsidan och kolla vad som står. Jag listar de sju skälen här:
1. Livets stora händelser.
Under den rubriken tas det upp hur vi människor behöver högtider och riter. "I Svenska kyrkan finns en lång erfarenhet av att välkomna det nya barnet" Jaha var det så det var tänkt med dopet, jag hade ju börjat undra vad jag sysslar med?!

2. Solidaritet för alla - överallt
Rättvisearbete, fattigdomsbekämpning mm.

3. Barn och ungdomar
Här lyfts konfirmandarbetet fram bland annat.

4.Kultur, musik och körer
Vet ni att i Svenska kyrkan kan man som medlem utveckla sin musikalitet!!! Hurra!

5. Kyrkobyggnaderna- historiska landmärken
Ja ni förstår säkert själva.

6. Olyckor, kriser och katastrofer
Här tas det upp att Svenska kyrkan aldrig är långt bort då något svårt händer. Exempelvis så nämns stormen Gudrun, Estoniakatastrofen, tsunamin mm.

7. En plats för eftertanke.
Ja det vill man vara och där kan man fixa möten med Gud. Gud nämns faktiskt här!

Ja jag vet att det är elakt och bittert om en kyrka som jag älskar så mycket. Kanske just därför...
Om jag tittar på dessa skäl så skulle jag faktiskt lika gärna kunna gå med i Amnesty, ge bidrag till SIDA, starta upp en fritidsgård, gå med i någon musik- eller konstförening samt vara stödjande medlem i en förening för ett utökar civilförsvar eller varför inte starta upp "Räddningstjänstens vänner". Gud nämns som jag kan se det vid två tillfällen, Jesus nämns aldrig...varför inte. Det som gör kyrkan till det den är, det radikala budskapet om frälsningen i och genom Jesus Kristus nämns inte också undrar vi varför människor inte vet vad vi gör i kyrkan!
Det finns massor av goda skäl för att vara med i Svenska kyrkan så varför kan man inte lista det som då är specifikt för just kyrkan?!! Budskapet blir lite grann som en tv-shop reklam för något universalmedel. Man kan ha smörjan än här och än där men egentligen funkar den dåligt lite varstans och man undrar varför man köpte den från början. Likt tv-shop känns dessa skäl också som att man vill försöka få människor att behålla sina medlemskap med lite dubiösa metoder, lite dåligt samvete och så där... Nej de där skälen de ger mig faktiskt bara ont i själen.

VDM: Väldigt Dåsig Mamma

Det är märkligt hur livet liksom kan te sig mörkt och dystert då man inte fått sova så mycket som man behöver. E som tidigare sov så bra har nu haft en period då hon ätit väldigt många gånger på natten vilket gör att jag nu upplever en allmän ångest över mitt stripiga hår, den totala avsaknaden av ett adekvat språk då det kommer till att förmedla evangelium både i förkunnelsen och i psalmerna, ja menar fattar en oinsatt människa något....vad kan vi göra åt saken?! Snart får jag dessutom sätta upp en skylt i tvättstugan som signalerar lavinfara, så mycket tvätt, så lite ork *suck* Tänk vad sorgligt att bli begravd under smutstvätt, dra sina sista skälvande andetag i makens gamla prästskjorta. Bäst att inte gå in där då jag är ensam hemma, i fall att liksom.
I senaste numret av SPT handlade ledaren om prästen som VDM, Verbi Divini Minister, dvs. det gudomliga ordet tjänare och det fanns även en recention av Bo Larssons nya bok som handlar om predikan. Detta fick mig att fundera över hur förkunnelsen är i våra kyrkor idag och jag bli inte så glad då jag tänker på saken faktiskt. Det är sällan jag upplever att jag får något att leva och dö på och jag kommer sällan ihåg vad jag har hört. Jag som är vigd till att vara VDM försöker ta detta på allvar som nog alla präster gör, men når jag fram, fungerar mitt språk, är jag sann mot ordet?
En sak är säker i alla fall: jag måste läsa Bo Larssons nya bok, inte för att jag tror att jag håller med honom, det kan jag nog säga redan nu att jag inte gör utifrån annat jag har läst av honom, utan för att han påverkar många unga präster. Han har varit lärare för blivande präster i predikan och jag tror att han åtnjuter en viss respekt hos många. Jag vill veta hur det tänks. Själv känner jag mig ofta som "en uppvisning i artonhundratalsretorik" som en god vän uttryckte det. Jag har svårt att predika på något annat sätt. Men är det begripligt för den som ramlar in från gatan? Hur kan man nå en ökad förståelsegrad för en större del av församlingen. Finns det någon gemensam begreppsmässig grund att utgå ifrån? Eller har vi blivit så sekulariserade och individualistiska att ett kollektivt tilltal som predikan egentligen är, är omöjligt? Kanske allt måste bygga på individuella möten? Måste synd och nåd alltid förklaras eller ska man helt enkelt säga något annat, men blir det inte lite omständigt då?
Ja, egentligen vet jag väl var jag står...man ska bara inte tänka på sina prästlöften då man har sömnbrist, allt blir så jobbigt då.

Du vet väl om att du är värdefull.... eller vet du inte det?

Jag har alltid älskat att sjunga och jag älskar psalmboken. Då jag är hemma ensam eller som nu med E så sjunger jag rätt mycket för henne, mig själv och Gud. Det blir alla möjliga psalmer allt från tunga gamla psalmer från ortodoxins dagar till nyare psalmer i Verbums tillägg.
Det finns dock en psalm som jag personligen inte är så förtjust i men som är oerhört populär i alla möjliga sammanhang och det är psalm 791: "Du vet väl om att du är värdefull". Den älskas av konfirmander, konfirmandföräldrar, gamla mormor och den önskas ofta till dopgudstjänster men också till begravningar. Min fråga är varför? Finns det i den här psalmen något som svarar upp mot det som människor behöver, något som ligger i tiden eller uttrycker den något evigt.
Melodiöst tycker jag att den är svår, speciellt då den ska fungera som församlingssång. Den spänner över ett tonmässigt stort register och de avsnitt som är tänkta för försångare är svåra att få till gemensamt, texten i sig är inget mästerverk, så vad är det som gör den så bra?
Här kommer texten:
Ref:Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Det finns så många som vill tala om
att du bör vara si och så.
Gud Fader själv han accepterar dig ändå
och det kan du lita på.

Ref: Du vet väl om..

Du passar in i själva skapelsen,
det finns en uppgift just för dig.
Men du är fri att göra vad du vill med den,
säga ja eller nej.

Ref: du vet väl om...

Vad finns det i detta som talar in i människor eller är det bara en trendig psalm helt enkelt?!

Det finns väl inga texter som inte kan tolkas olika beroende på hur man väljer att associera och därför berör den här texten säkert människor på olika sätt. Då jag tittar på den väcks tre parallella tankespår. För det första kanske man i texten kan se ett uttryck för ett okränkbart människovärde som inte främst beror på vad du gör utan vem du är i dig själv och på Guds ovillkorliga kärlek till människan. I dagens prestationsinriktade samhälle där du är vad du gör så tror jag att många längtar efter ett verkligt människovärde som är okränkbart och oberoende av prestationer av olika slag. Å andra sidan så kan man i texten se en alltför stark fokusering av människan. Gud blir någon slags serviceinstitution för oss som ska bekräfta oss utan att ställa krav, också detta tror jag ligger lite i tiden, det var den andra tanketråden. Den tredje och sista tanketråden är språket som är påfallande enkelt. Kanske är det så att det här är en psalm som inte kräver några tankekrumbukter alls för att den inte innhåller några egentliga teologiska begrepp och därför blir den tillgänglig för alla.
Kanhända gör jag för mycket av psalmen, kanske är det så att den helt enkelt bara är en klämmig och gó låt...